Matilda Johansson

Namn: Rubina
Kallas: Bina
Ras: Svenskt Halvblod
Född: 2000
Härstamning: Rubignon 961 - To Hjo ** - River Scape **
Mankhöjd: 164 cm
Kön: Sto
Färg: Mörkbrun


Lite kuriosa: Vi köpte Bina sommaren -06 genom min dåvarande tränare. Hon var sparsamt riden, mest hoppad, hade haft föl och var ett riktigt våp. Efter tre kämpiga år med Bina har jag äntligen börjat komma till ridning och hittat hennes knappar. Hon är en hyfsat svårriden häst dels för att hon inte är professionellt utbildad, dels för att hon är väldigt känslig för ryttarens humös och känsla. Blir man arg eller irriterad under ridningen så känner Bina detta direkt och hennes självförtroende sänks. Självklart kan man vända detta till sin fördel också, då hon självklart också känner om man är glad och taggad. Bina är stallets stora bebis. Hon hatar traktorer och prasslande påsar, och drar sig inte för att nästan försöka hoppa upp i ens knä och gömma sig när hon blir rädd.

Mål för året: Fortsätta träna och kämpa vidare med våra svårigheter och när vi känner oss redo, starta några LB/LA-klasser. Dessutom har jag funderat på att börja hoppträna lite, men har ännu inte bestämt för vem.

Mål långsiktigt: Få fram en välriden och trevlig häst i båda disciplinerna (hoppning och dressyr) samt träna mot msv dressyr och lätt hoppning. I framtiden planerar vi även att kanske betäcka henne.

Namn: Chartreuse (1)
Kallas: Tösen
Ras: Svenskt Halvblod
Född: 1992
Härstamning: Martini 744 - Colombine (1) - Chirac 611
Mankhöjd: 159 cm
Kön: Sto
Färg: Mörkbrun

Lite kuriosa: Tösen kom till oss vintern -05 och hon är egentligen min mammas häst. Efter ett tag började jag träna och tävla Tösen lite smått i både hoppning och dressyr. Hon är den perfekta läromästarern och är väldigt välutbildad. Hösten -07 satte en skada stopp för oss och vi valde att betäcka henne istället. Hon har ett väldigt bra temprament och vi kände att vi ville ha en avkomma undan henne innan hon blir för gammal (hon var 15 år när vi betäckte). Tösen fick en lång vila, ca 1,5 år, men kommer aldrig bli helt och hållet återställd och vi väljer därför att vara väldigt försiktiga med hur mycket vi tränar henne så att skadan inte ska komma tillbaka.
I dagsläget tränar jag Tösen på ungefär samma frekvens som Bina och så länge allt känns bra och hon verkar nöjd så kommer vi fortsätta i den stilen. Det enda vi undviker är hoppning, så när som på några skutt då och då.
Förövrigt är Tösen en riktig madam, väldigt brysk och lite tjurig från marken sedd, men så otroligt positiv och arbetsvillig under ryttare. Tösens stora last är bananer.

Mål för året: Målet för året är att få Tösen trevlig att rida, lösgjord och lyhörd. Vi har inga planer på tävlingar än så länge, om det inte skulle dyka upp någon närliggande clear round. Mamma ska börja träna med henne i början av september, sedan får vi se vart det leder.

Mål långsiktigt: Tösen har ju som sagt några år på nacken, men vi hoppas på att hon brås på sin pappa som nu är hela 27 år, så att hon har många år kvar. Mina planer med Tösen är att hon ska hjälpa mig får mer rutin och bli en bättre ryttare så att jag i min tur kan föra över det på Bina, Sickan och kommande hästar. Så länge Tösen är pigg och glad (eller vad hon nu är när hon trivs) så kommer hon att fortsätta ridas så mycket det går, eftersom hon mår allra bäst när hon får jobba och röra på sig. (Tösen är vävare och mår inte bra av att stå stilla)

Namn: Alpen Mimosa
Kallas: Mimsan
Ras: Svenskt Halvblod
Född: 1994
Härstamning: Alpen Corrado 844 - King's Melonia ** - King's Bonus **
Mankhöjd: 161 cm
Kön: Sto
Färg: Fux

Lite kuriosa: Mimosa är min ögonsten, min själsfrände och mitt allt. Nästan i alla fall. Mimosa är den häst vi har haft längst (sammanlagt räknat) och det är hon som har lärt mig rida, lärt mig att aldrig ge upp och lärt mig att ta en och annan avsittning. Vi köpte Mimosa sommaren -02 och som ni kanske förstår så är det en ganska lång historia fram till nu, som kanske passar bättre i ett enskilt inlägg. Jag kan i alla fall nämna att Mimosa har gått msv hoppning och lätt dressyr, jag har tävlat båda disciplinerna med henne och vi har också gjort mycket andra (störda) grejer tillsammans i våra dagar. Sommaren -06 sålde vi Mimosa, men nu har vi fått hem henne igen, bara för några veckor sedan, och hon är numera triangelmärkt och får endast ridas i skritt och trav.
Mimsan hatar hundar och drar sig inte för att bita och stampa efter dem. Hon älskar uppmärksamhet och tycker om att ridas i skogen. Mimsan är också väldigt frusen, så hon stoppas alltid om lite extra med täcken och sådant pjosk.

Mål i stort sett: Eftersom Mimosa är triangelmärkt och troligtvis aldrig kommer att bli helt bra så är det svårt att sätta några mål. Det hade dock varit väldigt kul att betäcka henne med någon fin hingst i framtiden, vi får se hur det blir helt enkelt.

(Haha, pappas stolsits...)

Namn: Caol Ila (1)
Kallas: Sickan och Callie
Ras: Svenskt Halvblod
Född: 2008
Härstamning: Lambourgini 1028 - Chartreuse (1) - Martini 744
Mankhöjd: Växer fortf. (hoppas vi i alla fall..)
Kön: Sto
Färg: Mörkbrun

Lite kuriosa: Sickan är stallets minsting och det är inte helt omöjligt att hon förblir det även som vuxen eftersom hon alltid varit liten för sin ålder. Sickan är alltså dotter till Tösen och det syns en del, men mest är hon lik sin pappa. Hon älskar uppmärksamhet, och kan tända till det behövs, men annars är hon helcool och verkar mest stå och analysera läget istället för att jaga upp sig, som hennes mamma lätt gör.

Mål under året: Året mål blir att sitta upp, kunna rida rakt fram i alla gångarter och få henne att förstå signalerna "stopp", "start", "vänster" och "höger".
Mål långsiktigt: Om Sickan brås på sina föräldrar (vilket man ju hoppas), så är det inte helt omöjligt att hon blir en skaplig ridhäst som både kan hoppa och samtidigt klara sig bra i dressyr. Det är svårt att veta än, men att hon har ett bra temprament, det vet vi i alla fall! Min lilla outlevda dröm är ju att starta fälttävlan någon gång, och kanske blir det med Sickan? Den frågan kan endast framtiden besvara.

Ja, för sjutton. De senaste dagarna har jag kommit på massa saker som jag liksom vill få ur mig, och jag har ingenstans att få ur mig dem. Så nu får det bli blogg igen, kul.. hm.