Matilda Johansson

Har kommit på att värken i halsen sitter på "utsidan" och är alltså också träningsvärk, bra va? Detta betyder ridning för mig imorgon och jag är lycklig.

Idag fick hästarna lösgaloppera lite i paddocken. De vågar inte springa i hagen då det har blivit tilltrampat och halt där. Paddocken däremot har jag ju inte använt sedan all snö kom, så där är det inte halt.
Sickan fick springa först, ensam, eftersom Rubina kan vara elak mot henne. Blir bättre om hon får springa ifred. Med ett litet skrik skuttade hon iväg, galopperade lite för att sedan gör en travlängningsliknande sak på diagonalen. Det ska börjas i tid!

Efter Sickan var det Rubina och Tösens tur. De var lite sega i starten men fattade sedan vinken och tände till ganska så rejält. Rubina avslutade det hela med att rulla sig i sitt termotäcke - smart drag.

Nu står alla inne i stallet och mumsar på sitt hö. De är nöjda, jag är nöjd, alla är nöjda. Härligt.

Imorgon blir en bra dag och nu ska jag tjuvstarta lite på det braiga genom att leta upp lite föda och sedan välja någon serie att se på!


Vad hände med dessa milda vintrar förresten? Vintern -08/-09 var det

När jag vaknade idag kände jag mig alla tiders, förutom lite hosta, träningsvärk i magen och lite allmänt knackig. "En riddag idag", tänkte jag optimistiskt. Pfft. Kunde jag glömma. Nu är nämligen halsontet här. Denna förkylningen går ju för sjutton i fel ordning? Först hosta och sedan ont i halsen doesn't make any sense!

Jag som hade planerat mig ett kort litet ridpass uppe i ridhuset. Är det för mycket begärt? Tydligen. Det enda positiva med detta är väl att man verkligen taggar till inför det kommande ridpasset.

Eftersom jag inte rider har jag heller inte så mycket att skriva om. Har ju knappt träffat hästarna på flera dagar på grund av den här skiten. Idag såg de ut som "Vem sjutton är den där muppen?" när jag släppte ut dem och fodrade dem. 

Well, nu ska jag faktiskt masa mig ut med Ciri och trotsa denna jäkla förkylningen, sedan ska jag och pappa fixa lite med broddar på hästar osv. Jag funderar faktiskt på att brodda dem och låta broddarna sitta? Är det helt åt skogen att göra så? Våra hästar är inte så krigslystna av sig. Runt maten kan det så klart bli lite skiv, men det brukar inte vara bakhovar inblandade i det hela. Jag vet faktiskt inte... Jag minns att vi har haft broddar på vissa år och det har aldrig hänt ngt förutom någon liten rispa som har skett i boxen under den tiden vi bara hade Mimosa och hon gick själv i hagen.

Någon som har något tips på detta? Hålla på att brodda i och ur och riskera det som hände nu sist, att Rubina saboterar broddhålen med att trampa sönder gängtappen, eller låtar broddarna sitta på och riskera småsår efter broddarna?

När man inte tror att det är möjligt att bli ÄNNU mer förkyld, ja, då bevisar förkylningen motsatsen! Se, såhär går det när man ska "vila" sig frisk. Funkar ju sjukt bra, visst, visst. 
Har missat två jobbpass nu, vilket suger då jag har ganska få, men väldigt långa jobbpass, så jag förlorar mycket på det hela.

Ridningen ska vi inte tala om. Jag hoppas att jag kanske kan rida lite lugnt imorgon, men vågar inte hoppas på något. Tisdagens träning har jag fått lämna återbud till. Känns inte sådär kanon att dra dit förkyld (för lite förkyld lär jag väl vara då också) på en häst som inte gått på en vecka.

På tal om häst som inte gått på en vecka så lär ju Rubina explodera så fort man sätter sig på henne vilket gör att jag ser fram emot första ridpasset! Älskar när hästarna sprallar och visar lite livsglädje och energi! 
Tösen brukar inte bralla eller busa utan är bara piggare än vanligt och visar piggheten i form av att rusa framåt så snabbt att hennes ben knappt hinner med. Har ni någon gång läst tidningen Min Häst och serien Mulle, så kan jag säga att jag och Tösen ungefär ser ut som Molly och Mulle när Tösen är pigg. Det vill säga, hästen springer i världsrekordfart och jag flyger som en fana över hästens rygg :)

Idag kan jag också förtälja att jag inte ens stuckit ut näsan genom dörren. Snöstorm är det, precis som i nästan hela övriga Sverige, här också. Det suger. Varför? Onödigt. Jaja, inget som går att göra något åt så det är bara att tacka och ta emot och se glad ut.

Så, det var en liten uppdatering det. Blir nog en till lite senare!

Råkade klicka in mig på en mapp med gamla bilder här i datorn nu och hittade bilder från när lilla Sickan var en fölis.


Sickan och Tösen våren -10.


Sickan och Tösen sommaren -08. En sådan liten parvel!

Lite skillnad, eller vad säger ni?

Igår trodde jag faktiskt att jag var på väg att bli bättre men nej, då vaknar jag till det här? Halsen känns som en blandning mellan rakblad och sandpapper och näsan är en rinnande snorkran (ja, man ska inte äta samtidigt som man tittar in här). Funderar på att spara bakterierna/viruset på burk och skicka till min värsta fiende (okej, jag har ingen värsta fiende men ändå).
Jag som hade tänkt rida idag, och jobba kan jag inte heller göra. INTE glad när jag missar ett av mina få jobbpass, f*n också.

På tal om ridningen så verkar Rubina fixa motion på egna sätt. De har ju en hyfsat stor hage. Absolut stor nog att köra ordentliga galopprace iallfall. Nu verkar hon dock ha bytt ut galoppracen (tack och lov, mitt hjärta i halsgropen varje gång, en häst utan broddar och sulor i 110 på upptrampad packad snö är INGEN hit att stå och titta på..) mot rena gymnastpass. Hon krumbuktar, skuttar, stegrar, krumelurar, hoppar, studsar, vränger sig, ja, jag kan hålla på i evigheter med vad hon hittar på i hagen. Jag har nog faktiskt aldrig sett en så pigg häst innan! Det är riktigt underhållande att se på (även om hjärtat kan vara i halsgropen även vid dessa aktiviteter), särskilt när hon försöker få med de andra tråkmånsarna på det hela. Tösen uppskattar sällan Rubinas upptåg även om hon ibland kan hänga på (läs: blir tvingad med hjälp av tjuvnyp och sparkar) en liten stund. Sickan ska vi inte ens tala om, hon tittar på Rubina som om hon är dum i huvudet (vilket jag också kan hålla med om att hon är lite grann) och springer bara undan så fort hon kommer i närheten.


Rubina för några vintrar sedan.

Jag ska se om jag kanske kan orka mig ut sen igen och få ett kort på mina kära hästar och deras extremt olika personligheter.

Nu blir det dock kladdkaka till frukost, och te för min stackars hals, och nässpray. Usch säger jag bara, USCH. Sjutton vad förkylningen har förstört min helg.

Sedan i somars har Sickan haft en spricka i sin vänstra bakhov. Till en början var den bara ytlig och vår hovslagare sa att den skulle försvinna av sig själv. Sist han skodde bad vi honom dock att titta på den ändå eftersom vi tyckte att den blivit värre. Då visade det sig att det (förmodligen) kommit in bakterier i sprickan. Sickan blev ordinerad pensling med jodopax av sprickan i 10 dagar, därefter tjära hovarna vid behov.

Mitt tips är då; tjära! Det är kanonbra då det håller hovarna fuktiga om hästarna går mycket i leriga marker (som tär mycket på hovarna och torkar ut dem) och det är dessutom lite bakteriedödande.
Från och med nu kommer jag därför alltid tjära hovsprickor och tjära hovarna då och då i förebyggande syfte. Inget nytt tips kanske, men det kan säkert alltid glädja någon!

Nu tänkte jag börja skriva lite om mina förebilder. Först ut blir Patrik Kittel, en av Sveriges främsta dressyrryttare.

Varför tycker jag då att Patrik Kittel är så bra? Jo, för att han är extremt omänskligt positivt vad gäller allting. Trots stora motgångar, t.ex. Blue Tounge-klippet så tar han sig igenom det och gör något bra av det istället för att gå och gräva ned sig.
Förra vintern/våren var jag och mamma och tittade på en clinic med Patrik Kittel och man blev så galet inspirerad att det var inte riktigt klokt. Han förklarade allting så enkelt, och man fick intrycket av att det faktiskt inte är så meckigt att rida på ett bra sätt egentligen. Man fick dessutom mycket småtips som har varit väldigt användbara i ens egen ridning. OCH hela tiden, grunden, grunden, grunden. Så fort något krånglar, gå tillbaka några steg och börja om för att hitta felet.
Jag har alltid beundrat ryttare som inte haft så mycket att börja med men genom hårt arbete och envishet tar sig ända upp till toppen ändå. Patrik Kittel är en sådan ryttare. 


Bild lånad från Google.

Känner att detta inte blev sådär jättefylligt, men jag är ju som sagt sjuk (feberfri nu dock) så jag orkar inte anstränga mig så mycket, haha.

Vad tycker ni om Patrik Kittel? Tycker ni att han är en hemsk hästplågare, eller tycker ni att han är en bra ryttare? Eller kanske lite av båda delar?

Om jag får säga min personliga åsikt om youtube-klippet så har jag faktiskt delade meningar. Jag tycker det är okej till en viss del, men han rider på detta sätt under så lång stund. Det förstår jag faktiskt inte. Lite stretching är ju förmodligen bara bra för hästen, men att gå med nacken på detta vis under så lång tid, det kan omöjligt vara bra. Man får helt enkelt hoppas på att det inte är på detta sätt hela tiden, vilket jag inte tror att det är. Jag är inte så insatt i detta med rollkur, men de borde ju gå sönder efter ett tag om man endast rider på detta sätt under träning?
Under clinicen red Patrik på ett mjukt och traditionellt sätt. Fick en kommentar om att han naturligtvis inte rider på detta sätt om han vet att folk ser . Nej, det tror inte jag heller så klart (fast jag tror nog att han var medveten om att många människor tittar på en internationell framridning). När han dessutom ska lära ut till andra så tror jag inte att han använder sig av rollkur och rekommenderar det. Det jag såg var iallafall väldigt lärorikt och nyttigt att veta och varför inte ta åt sig av det goda och ignorera det dåliga? 


Ursäkta för den luddiga texten, nu blir det nässpraymissbruk och Dexter istället!

Även fast jag är förkyld måste jag ju självklart ut och gå med min lilla hund, Ciri. Ingen jättetrevlig upplevelse egentligen, vet inte exakt hur kallt det är, men några minusgrader plus riktig isvind. Har man med sig Ciri så är det dock alltid kul! Mockat fick jag gjort också.

Ibland älskar jag mitt liv! Har sovit helkasst inatt för att jag varit så täppt i näsan (och inte haft någon nässpray) och hela kroppen känns som en stor... lerklump? Knappt så jag orkar sitta vid datorn ens.

Det var ju bara någon vecka sen jag blev frisk?! Vad är det här för skit?

Jaja, får se om jag orkar mig ut för att mocka om en stund iallafall, tveksamt, men jag ska försöka. Hästarna ska ha hö om en liten stund så då kanske jag kan påbörja mockningen iallafall. Vad som än händer blir det lite transportträning med Sickan ikväll iallafall!

Nu ska jag iallafall ta det lugnt och inte rida (eller något annat ansträngande), för en gångs skull.

Det lär blir Gossip Girl och Dexter för hela slanten idag. So much fun!



Eller så sätter jag mig helt enkelt med en bra bok. Böckerna ovan är mina absolut favorit-rid/hästböcker. Det står mycket matnyttigt i dem alla. Bäst är nog Kyras bok, allt som står i den stämmer och fungerar.
Vilka är era favoriter?

Idag blev det ingen ridning alls. Brodderiet krånglar, hästarna är trötta och irriterade (fiser en i ansiktet och drar snabbt som ögat när de ser en komma i hagen, gäller dock ej Sickan som istället kommer fram och är social) och gissa vad? Jo, jag har blivit sjuk IGEN?! Blir galen. Hoppas detta ger sig snabbt. 

Istället för ridning blev det därför lite rykt av hästarna och så koppade vi på transporten och tränade lite med Sickan. Körde lite Monty-stilen, gick fram - backade, gick fram - backade. Till slut gick hon, efter att ha blåst och gnuggade mulen mot rampen, upp två steg. Vi överöste henne med beröm och hon verkade väldigt nöjd med sig själv. Tog det säkra före det osäkra och nöjdade oss vid detta.

Varför är Sickan då rädd för transporten kan man då undra, eftersom hon ju inte är rädd för något annat? Svaret är att hon ramlade på rampen första gången hon skulle gå in i en transport. Antagligen är det detta som hänger kvar i hennes minne. Stackars liten.


Lilla Sickan för ungefär en månad sedan (åhh, ingen snö..).

Läste precis på dressyrmupparna.se (som jag förövrigt är beroende av, sjukt fin och välorganiserad blogg), om hur de tycker en bra blogg ska vara. Håller med dem till punkt och pricka! Mycket uppdateringar, läsvärda inlägg och fina bilder. 

Detta vill man ju självklart ha i sin egen blogg också, men det är sjutton inte lätt. Jag är världens mest otekniska person. Förstår inte hur man gör design för fem öre. Jag är dock ganska okej på att ta kort, men har ingen jättebra kamera. Kunskap det har jag, men man blir själv oinspirerad att skriva, när man inte har ngn fin bild att relatera texten till.

Sen har jag också ett annat problem och det är att jag oftast rider själv, och det är ytterst sällan det är någon med på marken. Av denna anledning är bilder på min ridning RIKTIGT knepiga att få till. Trist men sant. 

Nå, själv har jag tre hästbloggar som faller mig i smaken på alla plan. Det är dressyrmupparnas, det är Majas och det är Frejas (även om Freja inte uppdaterar så ofta längre). Dessa bloggarna gillar jag främst för att de är snygga och lätta att läsa, har bra bilder och innehållsrika inlägg.

Om någon fiffig person läser det här inlägget får den gärna ge lite tips på vad jag kan göra åt mina små problem, haha!

Igår vad jag så jäkla irriterad och sur! Skulle leda båda hästarna upp till ridhuset och skritta dem för hand där. För att genomföra detta behövde jag brodda. Började rensa ur Rubinas broddhål, hon höll på att vifta med hoven hela tiden men till slut fick jag in "rengöraren" och började skruva rent gängerna. Då drar Rubina åt sig hovet så snabbt att jag knappt hann att uppfatta det och stampade ner den i backen så broddhåls"nyckeln" flög åt helsike. Självfallet sitter en del av den avbruten i broddhålet...

Nu har jag nästan smält klart de två quornburgarna jag kastade i mig för en kvart sen (okej, lögn, men vi låtsas att magen har smält dem), så nu ska jag gå ut i stallet, mocka och fixa allt (tillsammans med min KBB).

Därefter sadlar jag på Bina Bus och rider upp till ridhuset med hopp om att det är bättre ordning där idag. Efter Rubina blir det Tösens tur. Är det fortfarande knöligt i ridhuset idag så rider jag förmodligen inte så länge, då det lär fresta en del på hästarnas ben när underlaget är såpass knaggligt och djupt.

Plan för Rubina: Halvhalter (som alltid), skänkelvikningar, bakdelsvändningar, lite mer vikt på galoppfattningarna.

Plan för Tösen: Halvhalter, förvänd galopp, serpentinövningar.


En knasgammal bild på mig och Tösen. Tror att den är fem år gammal?
Se sådan fin och nätt liten mage hon hade på den tiden, gullegull.

Extremt taggad inför nästa år. Jäklar vad vi ska tävla (om alla är friska och krya så klart!)!

Nu har jag kommit ihåg att kolla upp om det fanns Back On Track-handskar, vilket det gjorde och man kan beställa dem HÄR. Glad blev jag! De är väldigt tunna så man kan ha en annan handske över tror jag. 
Eftersom materialet reflekterar värme så håller händerna sig kanske lite varmare på vintern än vad det skulle göra med vanliga handskar. 
Personligen kan jag inte koncentrera mig om jag fryser om händerna och blir sur och irriterad. 


259 :- på Back On Track's shop!

Jag veet. Men jag hade ingen inspo till att skriva i fredags, eller i torsdag, eller när det var.

I torsdags red jag iallafall ut Rubina i skogen. Hon var ganska överspänd så vi galopperade en del och skuttade över omkullfallna träd och lite så. Tösen fick gå i ridhuset, dagen innan hade hon ju känts väldigt stark och framtung så jag kände för att köra vidare och se om jag kunde lösa det hela. Det kunde jag, lite iallafall. I torsdags var hon inte alls så stark och lyssnade mycket bättre, även om hon var väldigt misstänksam mot ridhusporten som åkte upp hela tiden.. haha!

I fredags blev det en skrittur ute för Tösen. Jag skippade sadeln när vi ändå bara skulle slörida, och tösen är ju, som man kanske har sett på bilderna, väldigt *host* rund, och därmed bekväm att sitta på!
Rubina däremot fick gå i ridhuset. Jag bytte tillbaka till det gamla tvådelade eggbettet innan jag red iväg, för jag har fått för mig att hon inte trivs med det tredelade 1 cm mindre eggbettet. Mycket riktigt så var hon mycket lugnare och stadigare i munnen och verkade mer tillfreds. I det stora hela var jag hyfsat nöjd med henne under det ridpasset, men det var långt ifrån så bra som hon gick för några veckor sen!

I fredags var jag ute på kvällen, jobbade 12-19 igår, ganska så rejält bakfull. Hade redan innan planerat in en vilodag på lördagen för Rubina. Tösen skulle longerats men vi fick blötsnö här i fredags natt och hästarna har inga snösulor, så även Tösen fick vila igår.

Idag blir det dock andra bullar! Mormor och morfar är häst just nu, men så fort de har åkt så ska jag och pappa dra upp till ridhuset och rida. Tänker ställa lite mer krav på Rubina idag, vi får se hur det går. Ska försöka mig på lite sidvärtsövningar samt förvänd galopp, blir säkert kanon.


Haha. Satt och skulle hitta en fin bild på Totilas, infoga den och

Det går extremt segt för mig med jobbansökningarna. Sjukt tråkigt. Har lekt "gömma skinkbit" med Ciri (familjens hund) och fodrat hästarna istället. 
Nu är jag på G och skriver en till en butik där jag skulle passa som handen i handsken, gäller bara att få dem att inse det också, hehe!

Läste på Catago-bloggen och såg ett inlägg om hur deras hästar hade varit om det hade varit människor. Haha, är nog bara vi hästnördar som tänker så. Tänkte att då kan jag ju skriva hur jag tror att mina hästar skulle "vara" också.

Japp, det är känslan som genomsyrat hela min dag. Hatar sådana här dagar, när allt man gör krånglar och när jag har beslutsångest över minsta sak. Har iaf skrivit jobbansökningar osv halva dagen, därefter åkt till mormor och morfar och hälsat på en liten stund (och länsat deras godisförråd) samt lämnat in CV och lite i en affär jag gärna vill jobba.

När jag kom hem igen så hade klockan hunnit bli kvart i sex. Vanliga människor hade väl gått in och slappat framför TVn och ätit middag men vi ryttare är ju inte vanliga människor, eller hur?

Jag började med Tösen idag, då hon är bäst på att inte irritera mig (för det vore ju katastrof när jag redan är irriterad). Det blev ett ca 45 min långt ridpass i ridhuset (som för övrigt var fullt av hinder), inga krusiduller, mest lösgörande och rakriktande, ska spinna vidare på det hela imorgon tänkte jag!

Pappa var snäll nog att göra iordning Bina Bus medan jag red Tösen, så det var bara att switcha häst när jag kom tillbaka från ridhuset (man får inte vara där efter klockan 20.00). När jag kom upp med Bina var hoppningen i full gång, läskigt tyckte Rubina, bra tyckte jag. Lite socialträning på köpet är ju aldrig fel, även om Bina vägrade slappna av innan hoppryttarna hade plockat undan alla läskiga murar och grejor och lämnat ridhuset. Efter det lugnande hon ned sig lite och började koncentrera sig på mig. Jag krävde inte så mycket av henne idag, gav henne beröm när hon slappnade av i alla gångarter och sedan fick det vara nog.


Bina Bus och hennes skeva ben. Ser ut som om ett barn har lekt med

SOMMAR.



Nä men faktiskt. Det är inte kul med frost, än mindre kul med snö. Nu ska jag skriva lite grejor och sen ska jag rida. Tror det blir Rubina först ut idag. Tänkte mig en framskrittning ute och sen ridhuset (banan är frusen så har inte så mycket alternativ..). Det blir nog något liknande på Tösen också.

Idag var jag och Rubina i Skene hos Sten. Utgångsläget för dagens träning var definitivt inte det bästa man kan ha. Jag var nämligen och köpte nya stövlar förut, som jag säkert skrev. Nya stövlar är ingen hit att rida i..

Nå, trots mina nya stövlar så gick det helt okej. Jag kände inte den där riktiga kanonkänslan som man ibland kan få men det gick hyfsat! Det jag ska träna mer på till nästa gång är mina vikthjälper (med hjälp av bakdelsvändningar av insatta i olika övningsmönster), min hand (spö mellan händerna.. igen!) och att hitta rätt rytm och takt (tempoväxlingar).

Sten var himla nöjd med stövlarna iallafall. Varför? Jo, för jag kan inte peka utåt med fötterna med dessa stövlarna. Han frågade till och med om jag hade specialbeställt dem i det ändamålet. Snällt...

Nu är jag trött och fortfarande hungrig (åt middag för en halvtimma sedan?) och tänker lägga mig och se på Gossip Girl. Najs.

Försov mig! Jag måste verkligen vända om dygnet och sluta upp med mina vampyrvanor (går och lägger mig vid 2-tiden, går upp vid 11)

Idag ska jag hinna med att:

- Skriva klart lite word-dokument

Dagens ridpass gick helt okej med tanke på att Rubina tagit det lugnt i några dagar nu. Vi jobbade främst med lyhördheten och att hon skulle vänta på mig. Inte alltid så lätt, men idag svarade hon superduperbra! Detta även trots att vår granne longerade en helgalen häst bredvid oss. Min svenska blir bara tokigare och tokigare känner jag...

Pappa red Tösen under kvällen, medan jag klippte Rubina. Rubina skötte sig exemplariskt och blev inte fullt så tråkig i färgen som hon ibland kan bli när hon är klippt. Hur Tösen gick vet jag inte riktigt. Pappa sa att hon gick ganska bra, men att hon tydligen var tung i handen då han hade fått ont i armarna. Ska rida henne imorgon och se hur det går!


Rubina gick upp i rök, jag hittade bara en hög av hår som spår efter

Nu ska jag slänga i mig något snabbt och sen fixa Rubina och rida upp till ridhuset. Var uppe förut och släppte ut dem då det var så stört dåligt väder i morse. Hade varit djurplågeri eller iallafall onödigt för dem att gå ut i spöregn och orkan..

Sov ut lite väl mycket sen igår, men behövde nog det. Nu har jag idiotbråttom. Klockan 15.30 har vi en tid hos veterinär med vår hund Scilla. Hon mår inte så bra längre (får anfall och har svårt att andas) så idag ska hon avlivas. 12 år gammal. Det är inte kul kan jag säga.

Dagen i ära (eller gårdagen som det är nu) kan jag ju också passa på att skriva lite kort om min kära pappa.

Så fort pappa träffade mamma kastades han in i hästvärlden. Jag har fått höra talas om ritter på nordsvenskar som slutat i jordgubbsland, sparkar i ansiktet, avramlingar med hjärnskakningar (ett flertal), islandshästridning i Norge med MYCKET mera. Min pappa börjar snart leva upp till uttrycket "hästkarl" så mycket som han får vara med om. Totalt tror jag pappa har ridit i 35 (?) år nu, ungefär. Mamma har ridit ännu längre.

Nå, på senare år har det väl lugnat ned sig lite mer. Förutom hans avsittning härom månaden, med allvarlig hjärnskakning som följd (*host* Var hade pappa hjälmen måntro? *harkel*). Han har helt enkelt övergått till att gå under förkortningen KBB - Köra, Bära, Betala. Riktig så illa är det inte, men det låter lite kul måste jag erkänna.

Förresten, när jag inte hör kallar mamma och pappa mig för Gestapo, jag kan inte förstå varför.

Med denna flummiga text (jag är hyfsat trött och skriver fel i varje mening) vill jag iallafall hedra min lilla pappa på hans dag. Jag vill tacka honom för att han kör och bär (betalning delar vi alla faktiskt på), för att han tar ut och fodrar på morgonen, för att han fixar i hagarna, för att han slavar i höbalen (där vi tar hö i påsar), för att han harvar ridbanan och för mycket annat bra som han också gör. 


Fint! Haha.

Jag är grymt glad över att ha så bra och omtänksamma föräldrar som jag har. Vad hade jag varit utan dem? Ingenting.

Sickan (smeknamnet kommer från det namn hon först skulle fått, Creamsicle), Callie, Caol Ila, vår unghäst ni vet, är en väldigt, väldigt speciell häst. Hon är totalt orädd för allting och verkar tänka väldigt logiskt. Träffar hon på något som hon anser kan vara hotfullt verkar hon först analysera situationen för att sedan (om situationen var ofarlig) lugnt fortsätta med det hon höll på med.

Pappa körde häromdagen fram med lastbilen (skulle parkera) mot hagen där Sickan stod. Hon tittade nyfiket och pappa tänkte prova att testa henne, så han tutade. Sickan reagerade inte. Hon rörde inte ens en min! Är detta ens normalt?

Jag och mamma brukar säga att det enda vi skulle vilja ändra på hos Sickan är hennes storlek (hon är fortfarande bara lite över 1.50 och är 2,5 år), annars är hon perfekt. Perfekt färg, helt okej exteriör, lynnet är underbart och gångarterna hyfsade. Om hon brås på far sin (Lambourghini 1028) borde hon dessutom vara en duktig hoppare. 

Trots att vi helt säkert kommer att få en liten häst så är jag fast besluten om att hon kommer bli en kanontrevlig allroundhäst! Sedan kan man ju faktiskt hålla hoppet uppe genom att tänka på hur stor t.ex. Helena Lundbäcks Mynta är, eller varför inte Svante Johanssons Saint Amour? Haha.

Anywho. Idag red jag på Sickan första gången utan ledare (pappa). Med allroundsadel (utan stigläder), grimma och grimskaft, helt enligt Hickeys principer, haha! Nä, men nu är det faktiskt så att vi (läs; jag) inte vill ha träns på Sickan förrän hennes knasiga tänder är fixade (hon har massa fickor och konstigheter..)

Var ute i morse och checkade Rubinas ben, vilket var jättefint! Helt torrt och kallt. Idag blir det därmed en skrittur på grusväg, tror jag kan vara bra för henne.

Tösen tänkte jag rida upp till ridhuset och göra lite lösgörande övningar med, vilket jag gissar på att hon verkligen behöver! Det regnar inte just nu heller, så då är hon väl på hyfsat okej humör också.

Först ska jag äta upp mina härliga mackor. Var längesen jag åt just sådana här. Rostbröd med hackade tomater, lite kryddor och olivolja, dödligt gott. Känns näringsrikt på något sätt.

Var ute och tog av BoT vid halv tolv och kikade på Binas ben. Det var inte svullet längre men varmt (såklart, efter Bot, alla benen var ju varma nu). Får se hur det ser ut imorgon helt enkelt!

Eftersom det är typ regnstorm ute (jag har svårt att vilja inse vissa saker ibland när jag är inställd på att hästarna SKA motioneras) så fick alla hästarna vila idag. Tösen är nog mest nöjd då hon hatar regn. Hon kan springa baklänges av avsky när man rider i hårt regn = inte lätt att koncentrera sig på själva ridningen. Och tömkörning är ju definitivt förenat med livsfara eftersom Tösen flyger som en kanonkula åt det hållet det regnar för att slippa få det i ögon/öron. Kul? Nej.

Rubina då? Tråkiga nyheter. Hon är svullen och varm i höger bak. Visserligen är svullnaden extremt minimal, men värmen gör mig oroad. Hon visar inga tecken på hälta eller smärta utan benet är bara litelite varmt och litelite svullet. Lindade alla fyra benen med Back On Track-paddar och ska se hur det ser ut om någon timma.

Vilodag eller inte, det är frågan. Vad är svaret? Lutar åt vilodag. För Rubinas del blir det iallafall så. Slutade 19.00 idag och ridhuset stänger 20.00 därmed är det alternativet struket. Dessutom hade det var elakt att rida i ridhuset fyra dagar i rad. Paddocken är relativt hård, jag ska ut och känna på den strax. Rubina får helt enkelt vila idag. Våra hästar går trots allt ute i hage från 06.00 till det blir mörkt och oftast senare ändå, så de får hyfsat med motion under dagen ändå.

Tösen är det andra bullar med. Hennes mage behöver bantas, och det blir oftast hennes motion som blir lidande när jag är sjuk och mamma och pappa har mycket att göra. Jag funderar på att ta en sväng på ridbanan, även om det är lite hårt. Det blir minst tömkörning iallafall. Jag ska dock erkänna att jag inte är så sugen, det är kallt som en isbjörnsrumpa ute, och jag har jobbat i 10 timmar, woho. Pappa får assistera mig!

Något som dock får det att vattnas lite i munnen är att lägga sadel på Sickan och skritta några varv, får se hur det blir med den saken. 

En sak som är säker är att det blir Gossip Girl för hela slanten ikväll. Och lite debatt med pappa så klart, traditioner!



ÄLSKAR den här bilden. Tripp, Trapp och Trull för två år sedan.


Tripp, Trapp och Trull för ett halvår sedan. Don't mind Tösens belly,

Dagens ridpass var ganska kasst jämfört med hur det har gått det senaste. Fortfarande mycket mycket bättre än för någon månad sen, men nu är det ju faktiskt nu, och då får man ju sätta kraven efter det.

"Åh så mysigt med snö, det lyser ju upp så fint!" Hör man många säga just nu. Well, fuck you säger jag. Snö är fint på julkort och möjligen om man sitter inne i ett varmt hus och vet att man inte behöver gå ut mer än att kanske skotta lite snö. 

För oss ryttare, bilförare, och ja, normala människor är det lite värre..

Ingen verkar ju ha missat att det snöade igår. Inne i "stan" (Kungsbacka) ligger snön tydligen inte kvar men det gör den minsann här! Snöstyltor here we come.

Hur som helst orkade jag inte uppdatera om hur ridpasset gick igår. Låg och slöade till Gossip Girl hela kvällen, härligt.

Igår gick Rubina inte lika bra som i måndags, vi kom inte till ridning lika snabbt och det blev därför inte heller någon särskild övning utförd. Jag hade tänkt göra lite olika sidvärtsövningar som är kanonbra. Jag tror att hon var trött efter att ha stått ute i snön hela dagen, det lär ju vara en omställning även för hästarna. Galopparbetet i (hör och häpna) vänster varv får hon dock guldstjärna på, för det var kanon. I högervarvet var hon väldigt ostadig och nu i efterhand tror jag att jag var för dålig på att rakrikta henne. Well, det blir nog bättre idag!

Jag orkar inte släpa med min kamera överallt, så det får bli mobilkameran.


Chartreuse i ridhuset. Det syns ju sjutton inte att hon är klippt. Men ja,

Är det ens möjligt att den här hästen är av rasen svenskt halvblod? Ibland undrar man om hon är en bortbyting från någon dragarras..

I lördags fick jag och mamma ett infall och åkte på en clinic med Eamon Hickey (blev det syftningsfel nu? jaja, ni förstår vad jag menar..). Vi tog med oss pappa också!

Nu är Tösen klippt. Hade aldrig trott det men det fanns faktiskt en häst bakom vinterpälsen! Dum som jag är glömde jag att ta före- och efterbild. Hade varit ganska kul att visa för hon hade verkligen flera centimeter tjock päls. 
Jag kan ta en bild på henne imorgon och visa hur hon ser ut rakad iallafall, det var för mörkt när jag var klar förut.

Imorgon blir det Rubinas tur för klippmaskinen. Hoppas, hoppas, HOPPAS på att hon inte blir grå. Hon har fått sån vacker svart färg nu med vinterpälsen. Jaja..

Jag var förresten på Eamon Hickey-clinic igår. Ska skriva ett eget inlägg om det imorgon. Har haft en körig helg med allt möjligt, bl.a. Håkan Hellström, tjejkväll m.m.

Och det skulle jag ju inte gjort! Blev ju inte mindre förkyld direkt... Gjort är gjort! Bina gick jättebra iallafall, lyssnade bra på hjälperna och var allmänt lätt.

Glömde skriva ned en sak förut. Igår när pappa borstade Tösen hittade han konstiga märken på henne. Det var precis som små sår. Några av såren har jag sett innan, trodde att hon fick dem när Rubina bet henne i hagen (jag vittnade) för några dagar sedan. Men nu var det så att vi hittade fler knöliga små skorpiga sår. Jätteskumt!

Jag är fortfarande sjuk. Sitter och överväger om jag ändå inte ska ta en liten tur på Rubina. En skrittur kan väl varken göra till eller från? Det är dessutom fint väder idag! Jag tror faktiskt jag kör på det.

Igår, innan träningen, var jag och köpte nya bett. Rubinas förra bett var alldeles för stort, både på längden och på bredden. Då fullblod/hästar med mycket fullblod kan ha ganska "grunda" munnar så bestämde jag mig för att prova något lite smalare istället. Hade ett tvådelat, hyfsat smalt eggbett hemma så testade så länge. Hästjäkeln blev helnöjd!