Matilda Johansson

Men jag har mått lite halvkasst och haft annat för mig helt enkelt!

I tisdags var det träning för Sten. Som jag sagt innan så var det dags för Sickan att hänga med, då Tösen inte pallar den sortens träning längre, och Rubina ska ta det lugnt till hon förklarats dräktig. Denna träning var SÅ välbehövlig kan jag säga. För oss båda.

Till att börja med hade vi lite delade åsikter om huruvida Sickan skulle åka transport eller inte (jag också Sickan alltså). Sickan var inte alls med på noterna, men efter en stunds övertalning (med havre, gud vad jag hatar att locka hästar med mat..) så gick hon på! Kändes riktigt lustigt med en så lätt häst i transporten, kändes i princip som om den var tom! Vi är ju vana att släpa på en fet heffaklump i vanliga fall.

Väl framme så lastade vi av, tog in henne i stallet och sadlade. Hon var nyfiken och vaken, men absolut inte stissig eller krånglig på något sätt. Skrek lite åt de andra hästarna och råkade trampa mig på hälen när jag ledde henne, men annars skötte hon sig exemplariskt och lugnade sig efter några minuter. 

Sten tyckte det var vettigast att rida i ridhuset första gången, och jag höll med (även fast det säkerligen hade gått bra utomhus också). I ridhuset finns det inte lika mycket att titta på (förutom sig själv i spegeln, Sickans favoritsysselsättning) och det kändes mest schysst mot henne att vara där.

Jag fick rida några varv i skritt och trav för att sedan få en liten föreläsning av Sten om hur man rider unghästar och hur man ska göra/inte ska göra. Som vanligt är jag alldeles för mesig i min ridning och tror att hästarna är gjorda av bomull. Visst, det är säkert en bra egenskap också, att vara känslig, men jag är FÖR känslig. Då blir det lätt att hästarna tar semester så fort de ser mig. Well, så ska det inte bli med Sickan.

Vi jobbade mest med renodling av hjälper (en hjälp i taget och när hjälpen kommer så ska reaktionen ske DIREKT, helst igår). Enkelt förklarat: Jag ger en minimal hjälp, Sickan skiter i vilket, så fort hon skiter i min hjälp så får hon en bonk i sidan och ett spö på bogen. Nästa gång jag ger den lilla hjälpen reagerar hon direkt. Det låter brutalt men är ju i längden mycket bättre för både häst och ryttare. Om man hela tiden sitter och småklämmer får man en skänkeldöv och ointresserad häst som stannar när man slutar ge hjälpen, och som ryttare dålig inverkan på hästen. En framåtdrivande hjälp kan ju liknas vid en sparkstötting. Man ger hjälpen och den ska hålla i sig en stund, ungefär som när du sparkar ifrån när du åker spark, och sedan åker x antal meter på det ifrånskjutet. Man ska alltså ge en liten hjälp och hästen ska gå på den en stund till nästa uppgift kommer.

Oj, vad jag glider iväg... Hur som helst så kom vi fram till att jag ska rida mycket mer framåt så att hon går fram till bettet, jag ska vara mer konsekvent och öva in bättre timing i min ridning och vara noga med att endast ge en hjälp i taget. Så fort hon lyssnar för skänkeln så måste jag vara blixtsnabb med eftergift i tygeln så hon inte genast får en "bestraffning" via förhållning i tygeln.
Vi kom även fram till att det är lättast att ta en galopp i taget per ridpass. Alltså bara galoppera i ena varvet, för att sedan ta nästa varv under nästa ridpass. Det är mer fair mot hästen och blir inte så krångligt och bökigt. Bättre att fokusera på ett varv och göra det väl och sedan vara nöjd för dagen än att ge häststackarn på tok för mycket saker att tänka på under ett enda ridpass.

Sten hade inget illa att säga om lilla Sickan och det kändes bra. Han tyckte att hon hade en jättefint temprament och att hon är en "enkel" och okomplicerad häst (vilket hon verkligen är!). Antaligen brås hon på sin mamma (Tösen), som också är totalt okomplicerad i alla situationer. Som vanligt är enda saken att anmärka på hennes höjd (152 cm). Det är verkligen SÅ tråkigt att hon blev så liten (eller blev, någon/några centimeter till växer hon nog) för hon är verkligen en kanonhäst. Hade hon varit större hade jag velat ha henne som min egen. Jaja, vi får helt enkelt hoppas på att vi hittar någon liten, duktig och snäll ryttare till henne.

Det var allt för idag! Får se om jag kanske tar en liten skrittur på Tösen eller Rubina nu på kvällskvisten, hade varit skönt.


Stort fniss på min härliga stolsits på denna bilden. Sickan är söt iallafall.

Vi hämtar henne i eftermiddag! Hon har varit borta i 11 dagar, och det känns! Får inte heller glömma att hon haft semester i nästan två veckor...kul. Dock ska hon ta det lugnt fram till vi kollar dräktighet igen. Rubina gillar inte att jobba, och det blir en del provokationer under våra ridpass. Eftersom jag vill undvika all stress för Rubinas del så blir det därmed ingen dressyr på ett tag. Hon får hänga med Tösen ut i skogen istället!


Denna bilden är faktiskt tagen med riktig kamera (om än en dålig sådan), men
min pappa vet tydligen inte var zoomknappen sitter..


Som sagt.

Dagens ridning gick helt okej. Dock var jag mest nöjd med longeringen och hanteringen i övrigt.

Sickan har någon slags mild form av sadeltvång (sen hon var på inridning...). Innan vi skickade henne till unghästinridare brydde hon sig inte ett skvatt om sadel, men nu är hon extremt misstänksam. Än så länge har hon inte kastat sig (under min hantering, men dock under beridarens) men man får ta det väldigt lugnt när man sadlar. Man kan inte komma huxflux med sadeln och bara lägga på den, då blir hon livrädd. Hur som helst så var hon inte fullt lika misstänksam idag som föregående gånger, så det var ju ett steg i rätt riktning!

Longeringen var superb. Alla kommandon satt som ett smäck och det var ytterst få missuppfattningar. Hon var även lättare att styra och höll sig ifrån staketet (hon brukar i vanliga fall inte märka var hon är förrän 1 m innan staketet och får då en liten chock, hihi). Galoppen fattades näst intill direkt när jag gav kommandot och det var anledningen till att jag är så nöjd med dagens arbete. Nu kanske det blir lättare att föra över detta till ridningen!

Väl uppe så var hon hyfsat pigg i skritten, traven var lite loj men jag fick henne till lite mer bjudning efter något varv. Galoppen var katastrof som vanligt. Lyckas man fatta den efter ett varv och hålla igång den i ett halvt så gör man vågen. Så trots katastrof i jämförelse med hur man vill ha det så blev det vågen idag, haha! Om någon har något bra tips på hur man tränar galopp/galoppfattningar på en unghäst så hojta gärna till! Well, på tisdag kväll ska vi till Sten, och han har säkert en och annan (läs: minst 100) vettig sak att säga om det hela.


Det är skönt att man inte ser så stor ut som man känner sig. Sickan är bara 
152 cm över manken. Jag är i och för sig bara 166 (över huvudet, haha) och

Idag blir det äntligen dags för ridning på Sickan! Blev longering och lösgalopp i fredags istället för ridning, och igår blev det inget då jag inte hann innan jobbet. Men hon är ju trots allt bara 3 år (2 år och 364 dagar faktiskt) så hon ska ju inte heller anstränga sig allt för mycket.

Jag och pappa tog även kort på henne i fredags. Kan vara kul att ta några lite då och då så man ser om/hur hon förändras i kroppen.

Igår blev det en liten promenad med Sickan, pappa skrittade med på Tösen. Vi gick upp "förbi Svens" som vi säger. Det innebär att vi går ca 200 meter på en landsväg för att sedan svänga in på en liten grus/skogsväg. Just den rundan ger lite varierande intryck för hästarna tycker jag. Det är både bilar, andra hästar, hundar, skog, får och kossor. Sickan reagerade dock som vanligt inte på någonting, istället blev hon trött av att gå i backarna och jag fick näst intill släpa henne tillbaka när vi vände, haha!

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det blir någon ridning idag. Hon har ju aktiverats på olika, både fysiskt och psykiskt ansträngande sätt, två dagar i rad nu. Men å andra sidan vet jag inte hur det blir med tid imorgon. Jag är visserligen ledig men jag vill inte hantera en unghäst utan att någon annan är hemma (och mina föräldrar är inte hemma förrän 16-17). Det spelar ingen roll hur "snäll" Sickan är. Händer det något så är det illa att vara ensam. Dessutom ska vi förmodligen hämta hem Bina imorgon också. Jaja, jag får se hur jag gör lite senare! 

Apropå Bina så tänkte jag knappt på att hon saknades i stallet nu de första dagarna efter att hon åkt ned till hingststationen. Kan bero på att jag inte heller varit hemma (jobbade hela helgen) så mycket men nu i veckan har jag börjat sakna henne. 
Det har förresten tagit mig ganska lång tid att börja känna något för denna häst (har haft henne i 5 år i sommar), jag vet inte varför. Troligen beror det på att hon är "hästen efter min första egna häst" och har då hamnat lite i skuggan utav denna. Men nog tycker jag om Bina. Mycket dessutom. Hon är mitt lilla skötebarn. Trots att hon är 11 år nu så känns det som om hon är 4 år. Jag är hennes mentor, hennes beskyddare och hennes "mamma". Hon litar på mig och tyr sig till mig. Hon är min lilla lärjunge, haha!


Bina Bus på galopptur i padocken i vintras. Sjukt hur kallt och snöigt det var.

Ja, det var ett tag sedan jag skrev nu. Haft mycket jobb på schemat, och sen ska man ju hinna med något annat slags liv emellan jobb och hästar också. Men nu känner att jag lika gärna kan berätta vad vi pysslar med för hemlisar här hemma. 

Rubina var nere i Falkenberg på Ågårds Hingststation under en vecka i maj, för inseminering av hingsten Highcruiser 1135. Hon har haft föl innan så vi (eller iallafall jag) tänkte att det lär ju inte bli några problem att få henne dräktig. 3 veckor senare åker vi ned igen för att kolla dräktighet (det var under dessa tre veckor stenkastnings-incidenten i hagen skedde) och veterinären kunde oturligt nog inte hitta något. Det var bara att åka hem igen och vänta på nästa brunst. En vecka efter detta körde vi återigen ned henne för seminering, hon är fortfarande inte brunstig och vi väljer att spruta igång henne.