Matilda Johansson

I lördags red jag Bina en kortis-jogg bara, hon kändes galet fin. Därefter åkte vi och tittade på 3-årstest i Kungsbacka, såg bara 4-5 hästar och tittade mest för att en tjej vi känner visade sin 3-åring. Vi hade också en annan anledning men den tänker jag inte avslöja ännu eftersom läget ännu är väldigt osäkert.

Efter detta drog jag in till Göteborg och söp skallen av mig, inte riktigt kanske, men det kändes så dagen efter. Jag måste sluta dricka öl, det är den som gör att jag blir så dålig... 

Väl hemma dagen efter så berättar mamma och pappa att det under lördagskvällen varit några glin inne i vår hage och kastat sten på hästarna??? Varför i helvete gör man ens något så dumt? Som tur var har vi grannar, som ser vår hage från sina hus, som kunde ringa och varna oss. Pappa han knappt ta på sig trätofflorna innan han var uppe på berget och gav dem en rejäl utskällning. Sickan var svettig och upprörd men de andra verkade inte bry sig. Gud nåde dem om något hade hänt hästarna. Vi vet fortfarande inte om detta har fått några konsekvenser helt och hållet, men får det konsekvenser så... Åh, jag blir så arg. Lilla Sickan som är så social och godhjärtad hade säkert gått fram för att hälsa. Man får väl vara glad för att det inte hände värre saker antar jag.

Nu ska jag träffa en kompis och sen blir det hem och rida Bina Bus!


Ett virrvarr av hästar, taget i höstas.<

Sorry men jag orkar inte uppdatera på kvällen. Blev ett sent ridpass igen men åh, vilka framsteg sen ridpasset i förrgår. Vi fick fram mycket mer påskjut och jag fick henne att jobba mer genom hela kroppen. 

Att rida Rubina är verkligen ingen dans på rosor... Hon är ögontjänaren nr. 1 och är verkligen expert på att få folk att tycka synd om henne. Jag, som är ganska osäker på mig själv och mina beslut och har väldigt mycket samvete, faller väldigt lätt i hennes fällor. Tänk själv när ett par stora mörkbruna ögon (även om hon nu har får-pupiller) tittar sorgest på en och säger "Men mamma, varför är du så elak mot mig? Varför måste jag jobba? Jag kan faktiskt dö av utmattning, vika ett hårstrå, få sand i ögat, etc etc." Då brister mitt hjärta. Och Rubina tänker förmodligen "Mohaha, gick du på den lätta!"

Okej, riktigt så är det väl kanske inte. Jag tror inte Rubina tänker överhuvudtaget, iallafall inte i särskilt intelligenta banor. Det är nog mest hos mig problemet ligger. Jag är på tok för mesig i min ridning. Självklart har det både för och nackdelar att vara känslig och "lätt" men inte på en 500 kilos LATMASK. Här får man f*n ingenting gratis.. 

Vad jag vill komma fram till är att det jag, i min fortsatta ridning av Rubina, ska ha som en röd tråd är:

- Handling och konsekvens. Det vill säga, ger jag en hjälp, ja då ska Rubina också svara för den, inte om ett år, inte om en dag, inte om några sekunder utan DIREKT. Inga undantag. Är jag noga med det här så blir hon mer lydig och det leder också till att jag inte sitter och smygdriver, smygpillar med tygeln eller smyger med något överhuvudtaget. Gör hästen rätt, ja då ska man ju också sitta stilla och låta bli den, och på så sätt belöna den.
- Tempoväxlingar. Inte sitta och mösa i samma tempo hela tiden. Då tröttnar både jag och Rubina. Men det är en sak jag lätt glömmer av. Man sitter bara där, det händer inte mycket, varken åt det bättre eller det sämre hållet. Med tempoväxlingar får man en vaken och intresserad häst som väntar på vad som ska komma här näst!
- Halvhalter! Har ju nästan lite samma innebörd som tempoväxlingar faktiskt. Ger en lyhörd häst och "väcker" den lite.
- Min sits. Jag hade en mycket fin sits sätesmässigt för några år sedan. Plötsligt fick jag akut ont i svanskotan (detta kom utav att jag red väldigt mycket på Tösen som "stöter" med sin rygg ganska så friskt, min svanskota tålde tydligen inte det) och även efter detta gått över så fortsatte jag vara mer "försiktig" med mitt säte. Jag hamnar lätt lite framåtlutad och sitter lite löst i sadeln. Detta är absolut inte bra på en stor ångvält som Rubina och ger henne bara ännu en chans att bestämma själv hur hon ska röra sig och i vilket tempo.

Dessa fyra punkter är bara några av de jag borde tänka på mer när jag rider. Jag anser dock att dessa, just nu (och vissa av dem alltid), är viktigast för just mig och Rubina i det skedet vi är i nu.

Idag blir det dock uteritt med mestadels skritt, jag vill inte tråka ut henne.


Rubina i höstas. Hon är inte särskilt fotogenisk, stackarn. (Se! Där gjorde

Blev inte klar med Bina förrän tio igår och skulle egentligen sova klockan nio, så uppdatering här bortprioriterades! 
Hur som helst så gick Bina helt okej, vilade hela förra veckan (nästan) och är därför lite stel och olydig, men det känns som om det börjar lätta på saker och ting nu.

Nu har jag lite saker att fixa med och sedan ska jag rida!

Ciao


Korven.

Puh, hovis har precis åkt. Det tar sin lilla tid att sko och verka tre hästar... Och jag hatar det. Kan inte hjälpa det. Men, men. Han är väldigt skicklig och inte så dyr, så honom släpper vi inte i första taget! Jag hann dessutom, under tiden han skodde, göra rent och putsa ytterligare tre träns, en sadel och tre gjordar. Bara två sadlar kvar nu!

För omväxlings skull så ska jag nu ned och slänga i mig något ätbart för att sedan pila iväg till jobbet. Ska ta halva chefens pass idag och jobbar därmed till sju. Det blir nog ett dressyrpass med Rubina när jag kommer hem och har fått något i magen. Sedan blir det raka vägen till sängen eftersom jag öppnar 05.45 på jobbet imorgon...



Sadelkammaren efter städning (sämst bildkvalitet, jag vet, men man kan

Efter att ha låtit denna blogg vila en låååång tid (Ett halvår? Haha!) så känner jag att det kanske är dags för ett inlägg eller två? Eller tio? Får se om jag får blodad tand helt enkelt.

Vad har då hänt sedan sist? Ganska mycket faktiskt. 

Rubina är i full kondis och rids ca 6 dagar i veckan med stor variation på passen då hon tröttnar väldigt lätt. Det blir ungefär 3 dressyrpass/vecka (med framskrittning ute i naturen) och resten blir uteritter (ibland även något litet hoppass). Varannan tisdag åker vi som vanligt till Sten och tränar, ibland när jag känner att det behövs förändring så tar jag med Tösen istället för Rubina. Rubina har verkligen tagit sig några snäpp längre sen senast jag skrev här. Hon har musklat sig fint, är mer harmonisk och mycket stadigare och mer balanserad. Ändå så har vi SÅ mycket kvar att förbättra och justera innan vi ens kan tänka på en start i en tävling. Hon har sina exteriöra felaktigheter och dem finns det inte mycket att göra något åt, men jag är fast besluten att göra henne så fin det bara går!


Rubina och hennes korta små framben och djupa bål, tänk själv att lyfta