Matilda Johansson

Faktiskt, fint väder var längesen, särskilt fint väder och att jag är ledig samtidigt, otroligt.

Klockan 4 inatt kom mamma och pappa hem. Som tur var så hade han bara fått en rejäl hjärnskakning och lite minnesförlust. Nu är det hjälmtvång på den gubben hädanefter kan jag lova!

Hur som helst, vi 9-tiden i morse åkte vi upp till Gränshult (gården där Bina övernattat) och jag sadlade på och red hem henne. Pigg var hon, men annars märkte jag inget konstigt. När vi kom hem tog vi ett ridpass på banan och hon gick hur fint som helst! Hon har aldrig gått så bra under mig när jag ridit helt själv utan tränare på marken. Sjukt go känsla kan jag lova!

Rubina lyckades alltså gå från sin allra sämsta dag någonsin till sin allra bästa.

Har aldrig innan varit med om att hon varit så skum som hon var igår. Hon har ju inte rest sig på minst två år, och igår reste hon sig minst två gånger och var totalblockerad i skallen. Varken mamma eller pappa vet hur olyckan gick till igår. Pappa minns inte och mamma han inte se själva händelseförloppet.

Min teori av det hela är att en cocktail av upprörande saker krockade i Rubinas lilla ärthjärna igår. Hon är brunstig, jag provocerade henne ganska mycket under ridpasset, pappa höll på med röjsågen, jag hade ändrat inställningen på hennes träns, traktorer med vagnar på vägen och sedan när hon väl trodde att hon var ledig för dagen så kommer människorna och hämtar henne igen och ska rida ut.
En annan konstig sak jag märkte var också att hon låg ned i hagen när jag skulle hämta henne. Inte alls likt Rubina att ligga ned i hagen mitt på dagen.

Hur som helst så är nog allt frid och fröjd (förutom att pappa tjötar öronen av mig och mamma om vad som hände igår, och massa annat han inte minns)