Matilda Johansson

Japp, det är känslan som genomsyrat hela min dag. Hatar sådana här dagar, när allt man gör krånglar och när jag har beslutsångest över minsta sak. Har iaf skrivit jobbansökningar osv halva dagen, därefter åkt till mormor och morfar och hälsat på en liten stund (och länsat deras godisförråd) samt lämnat in CV och lite i en affär jag gärna vill jobba.

När jag kom hem igen så hade klockan hunnit bli kvart i sex. Vanliga människor hade väl gått in och slappat framför TVn och ätit middag men vi ryttare är ju inte vanliga människor, eller hur?

Jag började med Tösen idag, då hon är bäst på att inte irritera mig (för det vore ju katastrof när jag redan är irriterad). Det blev ett ca 45 min långt ridpass i ridhuset (som för övrigt var fullt av hinder), inga krusiduller, mest lösgörande och rakriktande, ska spinna vidare på det hela imorgon tänkte jag!

Pappa var snäll nog att göra iordning Bina Bus medan jag red Tösen, så det var bara att switcha häst när jag kom tillbaka från ridhuset (man får inte vara där efter klockan 20.00). När jag kom upp med Bina var hoppningen i full gång, läskigt tyckte Rubina, bra tyckte jag. Lite socialträning på köpet är ju aldrig fel, även om Bina vägrade slappna av innan hoppryttarna hade plockat undan alla läskiga murar och grejor och lämnat ridhuset. Efter det lugnande hon ned sig lite och började koncentrera sig på mig. Jag krävde inte så mycket av henne idag, gav henne beröm när hon slappnade av i alla gångarter och sedan fick det vara nog.


Bina Bus och hennes skeva ben. Ser ut som om ett barn har lekt med