Matilda Johansson

Jag har inte orkat/hunnit uppdatera sedan Mimosa gick bort. Dels för att jag inte haft någon lust, dels för att jag jobbade totalt 58 timmar förra veckan. Hann därmed inte rida så mycket som jag ville heller.

I torsdags förra veckan gav jag och Rubina oss dock iväg upp till ridhuset (ligger ca 5 minuters skrittväg bort) för att köra ett dressyrpass. Hade inga större förväntningar på henne från början men märkte mer och mer under ridpassets gång att hon verkligen började vänta på mig. I slutet var hon KANON, och jag var stolt som en tupp just för att jag lyckades rida henne så bra utan tränare på marken. Hon gick bättre än vad hon någonsin gjort, till och med bättre än på träning. Underbart.

Känslan under det ridpasset försvann lika fort som den kom. I lördags red jag och pappa ut hästarna och i söndags blev det ett halvbra dressyrpass.

På måndagen, min första lediga dag efter 58 timmars jobb, så blev jag förkyld. Härligt va? Nå väl, jag red dressyr på ridbanan ändå, och det gick åt helvete på grund av förkylningen. Mådde riktigt kasst faktiskt.

Summering av detta är ju att efter helgen och måndagen så bådade det ju inte så gott inför tisdagens träning för Sten. Åkte dit och började rida fram. Rubina kändes ganska crappy under framridningen men Sten tyckte ändå att jag hade grepp om det hela sa han. Två minuter in på själva träningen släppte allt och hon gick KANON resten av träningen.

För att citera Sten "För att lära om en viss inlärd rörelse (t.ex. galoppfattning i mitt fall) krävs det att man gör om det på rätt sätt 5000 gånger, men eftersom du är så lättlärd/talangfull så tar det antagligen bara 300 gånger!"

Tänk att dessa ord kommer från världens petigaste och mest kritiska tränare (okej, jag har inga källor på att han är det, men ibland undrar man ju). Jag saknar ord.

Jag kan ju säga att jag gick ut ifrån ridhuset med ett leende som gick från öra till öra i alla fall. Dessutom uppmanade Sten mig att köpa en STOR chokladkaka att belöna mig med!