Matilda Johansson

Igår trodde jag faktiskt att jag var på väg att bli bättre men nej, då vaknar jag till det här? Halsen känns som en blandning mellan rakblad och sandpapper och näsan är en rinnande snorkran (ja, man ska inte äta samtidigt som man tittar in här). Funderar på att spara bakterierna/viruset på burk och skicka till min värsta fiende (okej, jag har ingen värsta fiende men ändå).
Jag som hade tänkt rida idag, och jobba kan jag inte heller göra. INTE glad när jag missar ett av mina få jobbpass, f*n också.

På tal om ridningen så verkar Rubina fixa motion på egna sätt. De har ju en hyfsat stor hage. Absolut stor nog att köra ordentliga galopprace iallfall. Nu verkar hon dock ha bytt ut galoppracen (tack och lov, mitt hjärta i halsgropen varje gång, en häst utan broddar och sulor i 110 på upptrampad packad snö är INGEN hit att stå och titta på..) mot rena gymnastpass. Hon krumbuktar, skuttar, stegrar, krumelurar, hoppar, studsar, vränger sig, ja, jag kan hålla på i evigheter med vad hon hittar på i hagen. Jag har nog faktiskt aldrig sett en så pigg häst innan! Det är riktigt underhållande att se på (även om hjärtat kan vara i halsgropen även vid dessa aktiviteter), särskilt när hon försöker få med de andra tråkmånsarna på det hela. Tösen uppskattar sällan Rubinas upptåg även om hon ibland kan hänga på (läs: blir tvingad med hjälp av tjuvnyp och sparkar) en liten stund. Sickan ska vi inte ens tala om, hon tittar på Rubina som om hon är dum i huvudet (vilket jag också kan hålla med om att hon är lite grann) och springer bara undan så fort hon kommer i närheten.


Rubina för några vintrar sedan.

Jag ska se om jag kanske kan orka mig ut sen igen och få ett kort på mina kära hästar och deras extremt olika personligheter.

Nu blir det dock kladdkaka till frukost, och te för min stackars hals, och nässpray. Usch säger jag bara, USCH. Sjutton vad förkylningen har förstört min helg.