Matilda Johansson

Men jag har mått lite halvkasst och haft annat för mig helt enkelt!

I tisdags var det träning för Sten. Som jag sagt innan så var det dags för Sickan att hänga med, då Tösen inte pallar den sortens träning längre, och Rubina ska ta det lugnt till hon förklarats dräktig. Denna träning var SÅ välbehövlig kan jag säga. För oss båda.

Till att börja med hade vi lite delade åsikter om huruvida Sickan skulle åka transport eller inte (jag också Sickan alltså). Sickan var inte alls med på noterna, men efter en stunds övertalning (med havre, gud vad jag hatar att locka hästar med mat..) så gick hon på! Kändes riktigt lustigt med en så lätt häst i transporten, kändes i princip som om den var tom! Vi är ju vana att släpa på en fet heffaklump i vanliga fall.

Väl framme så lastade vi av, tog in henne i stallet och sadlade. Hon var nyfiken och vaken, men absolut inte stissig eller krånglig på något sätt. Skrek lite åt de andra hästarna och råkade trampa mig på hälen när jag ledde henne, men annars skötte hon sig exemplariskt och lugnade sig efter några minuter. 

Sten tyckte det var vettigast att rida i ridhuset första gången, och jag höll med (även fast det säkerligen hade gått bra utomhus också). I ridhuset finns det inte lika mycket att titta på (förutom sig själv i spegeln, Sickans favoritsysselsättning) och det kändes mest schysst mot henne att vara där.

Jag fick rida några varv i skritt och trav för att sedan få en liten föreläsning av Sten om hur man rider unghästar och hur man ska göra/inte ska göra. Som vanligt är jag alldeles för mesig i min ridning och tror att hästarna är gjorda av bomull. Visst, det är säkert en bra egenskap också, att vara känslig, men jag är FÖR känslig. Då blir det lätt att hästarna tar semester så fort de ser mig. Well, så ska det inte bli med Sickan.

Vi jobbade mest med renodling av hjälper (en hjälp i taget och när hjälpen kommer så ska reaktionen ske DIREKT, helst igår). Enkelt förklarat: Jag ger en minimal hjälp, Sickan skiter i vilket, så fort hon skiter i min hjälp så får hon en bonk i sidan och ett spö på bogen. Nästa gång jag ger den lilla hjälpen reagerar hon direkt. Det låter brutalt men är ju i längden mycket bättre för både häst och ryttare. Om man hela tiden sitter och småklämmer får man en skänkeldöv och ointresserad häst som stannar när man slutar ge hjälpen, och som ryttare dålig inverkan på hästen. En framåtdrivande hjälp kan ju liknas vid en sparkstötting. Man ger hjälpen och den ska hålla i sig en stund, ungefär som när du sparkar ifrån när du åker spark, och sedan åker x antal meter på det ifrånskjutet. Man ska alltså ge en liten hjälp och hästen ska gå på den en stund till nästa uppgift kommer.

Oj, vad jag glider iväg... Hur som helst så kom vi fram till att jag ska rida mycket mer framåt så att hon går fram till bettet, jag ska vara mer konsekvent och öva in bättre timing i min ridning och vara noga med att endast ge en hjälp i taget. Så fort hon lyssnar för skänkeln så måste jag vara blixtsnabb med eftergift i tygeln så hon inte genast får en "bestraffning" via förhållning i tygeln.
Vi kom även fram till att det är lättast att ta en galopp i taget per ridpass. Alltså bara galoppera i ena varvet, för att sedan ta nästa varv under nästa ridpass. Det är mer fair mot hästen och blir inte så krångligt och bökigt. Bättre att fokusera på ett varv och göra det väl och sedan vara nöjd för dagen än att ge häststackarn på tok för mycket saker att tänka på under ett enda ridpass.

Sten hade inget illa att säga om lilla Sickan och det kändes bra. Han tyckte att hon hade en jättefint temprament och att hon är en "enkel" och okomplicerad häst (vilket hon verkligen är!). Antaligen brås hon på sin mamma (Tösen), som också är totalt okomplicerad i alla situationer. Som vanligt är enda saken att anmärka på hennes höjd (152 cm). Det är verkligen SÅ tråkigt att hon blev så liten (eller blev, någon/några centimeter till växer hon nog) för hon är verkligen en kanonhäst. Hade hon varit större hade jag velat ha henne som min egen. Jaja, vi får helt enkelt hoppas på att vi hittar någon liten, duktig och snäll ryttare till henne.

Det var allt för idag! Får se om jag kanske tar en liten skrittur på Tösen eller Rubina nu på kvällskvisten, hade varit skönt.


Stort fniss på min härliga stolsits på denna bilden. Sickan är söt iallafall.