Matilda Johansson

Igår blev det en liten promenad med Sickan, pappa skrittade med på Tösen. Vi gick upp "förbi Svens" som vi säger. Det innebär att vi går ca 200 meter på en landsväg för att sedan svänga in på en liten grus/skogsväg. Just den rundan ger lite varierande intryck för hästarna tycker jag. Det är både bilar, andra hästar, hundar, skog, får och kossor. Sickan reagerade dock som vanligt inte på någonting, istället blev hon trött av att gå i backarna och jag fick näst intill släpa henne tillbaka när vi vände, haha!

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det blir någon ridning idag. Hon har ju aktiverats på olika, både fysiskt och psykiskt ansträngande sätt, två dagar i rad nu. Men å andra sidan vet jag inte hur det blir med tid imorgon. Jag är visserligen ledig men jag vill inte hantera en unghäst utan att någon annan är hemma (och mina föräldrar är inte hemma förrän 16-17). Det spelar ingen roll hur "snäll" Sickan är. Händer det något så är det illa att vara ensam. Dessutom ska vi förmodligen hämta hem Bina imorgon också. Jaja, jag får se hur jag gör lite senare! 

Apropå Bina så tänkte jag knappt på att hon saknades i stallet nu de första dagarna efter att hon åkt ned till hingststationen. Kan bero på att jag inte heller varit hemma (jobbade hela helgen) så mycket men nu i veckan har jag börjat sakna henne. 
Det har förresten tagit mig ganska lång tid att börja känna något för denna häst (har haft henne i 5 år i sommar), jag vet inte varför. Troligen beror det på att hon är "hästen efter min första egna häst" och har då hamnat lite i skuggan utav denna. Men nog tycker jag om Bina. Mycket dessutom. Hon är mitt lilla skötebarn. Trots att hon är 11 år nu så känns det som om hon är 4 år. Jag är hennes mentor, hennes beskyddare och hennes "mamma". Hon litar på mig och tyr sig till mig. Hon är min lilla lärjunge, haha!


Bina Bus på galopptur i padocken i vintras. Sjukt hur kallt och snöigt det var.