En underbar men märklig häst
Sickan (smeknamnet kommer från det namn hon först skulle fått, Creamsicle), Callie, Caol Ila, vår unghäst ni vet, är en väldigt, väldigt speciell häst. Hon är totalt orädd för allting och verkar tänka väldigt logiskt. Träffar hon på något som hon anser kan vara hotfullt verkar hon först analysera situationen för att sedan (om situationen var ofarlig) lugnt fortsätta med det hon höll på med.
Pappa körde häromdagen fram med lastbilen (skulle parkera) mot hagen där Sickan stod. Hon tittade nyfiket och pappa tänkte prova att testa henne, så han tutade. Sickan reagerade inte. Hon rörde inte ens en min! Är detta ens normalt?
Jag och mamma brukar säga att det enda vi skulle vilja ändra på hos Sickan är hennes storlek (hon är fortfarande bara lite över 1.50 och är 2,5 år), annars är hon perfekt. Perfekt färg, helt okej exteriör, lynnet är underbart och gångarterna hyfsade. Om hon brås på far sin (Lambourghini 1028) borde hon dessutom vara en duktig hoppare.
Trots att vi helt säkert kommer att få en liten häst så är jag fast besluten om att hon kommer bli en kanontrevlig allroundhäst! Sedan kan man ju faktiskt hålla hoppet uppe genom att tänka på hur stor t.ex. Helena Lundbäcks Mynta är, eller varför inte Svante Johanssons Saint Amour? Haha.
Anywho. Idag red jag på Sickan första gången utan ledare (pappa). Med allroundsadel (utan stigläder), grimma och grimskaft, helt enligt Hickeys principer, haha! Nä, men nu är det faktiskt så att vi (läs; jag) inte vill ha träns på Sickan förrän hennes knasiga tänder är fixade (hon har massa fickor och konstigheter..)
I vilket fall som helst var hon jätteduktig! Visst, hon är lite loj, men vi ska träna lyhördheten ännu mer från marken nu. Hon gick hur som helst fram för smackningar och små skänkelhjälper, svårare var det med styrningen, då förstod hon inte riktigt..
Sickan, pappa och en av våra katter, Tristan. Tristan och Sickan är
Sickan, pappa och en av våra katter, Tristan. Tristan och Sickan är
bästisar.
Här får man tänka bort att jag ser ut som en missbildad mastodont och
Här får man tänka bort att jag ser ut som en missbildad mastodont och
att Sickan ser ut som en mulåsna. Den stora frågan är; Vad sjutton
döljer jag under min jacka?!
En annan fråga man kanske ställer sig är vad jag gör uppe nu. Jo, jag har slavat på jobbet till 00.15, och då behöver jag lite tid att varva ner innan jag ska sova.
En annan fråga man kanske ställer sig är vad jag gör uppe nu. Jo, jag har slavat på jobbet till 00.15, och då behöver jag lite tid att varva ner innan jag ska sova.
Glad!
Var ute i morse och checkade Rubinas ben, vilket var jättefint! Helt torrt och kallt. Idag blir det därmed en skrittur på grusväg, tror jag kan vara bra för henne.
Tösen tänkte jag rida upp till ridhuset och göra lite lösgörande övningar med, vilket jag gissar på att hon verkligen behöver! Det regnar inte just nu heller, så då är hon väl på hyfsat okej humör också.
Först ska jag äta upp mina härliga mackor. Var längesen jag åt just sådana här. Rostbröd med hackade tomater, lite kryddor och olivolja, dödligt gott. Känns näringsrikt på något sätt.
Sjukt vad ens matvanor förändras när man inte längre har pojkvän btw, svårt att förklara hur men, ja, det förändras helt enkelt!
En brunch förra sommaren. Nu blev jag grymt sugen på jordgubbar!
Update
Var ute och tog av BoT vid halv tolv och kikade på Binas ben. Det var inte svullet längre men varmt (såklart, efter Bot, alla benen var ju varma nu). Får se hur det ser ut imorgon helt enkelt!
Alltid är det något.
Eftersom det är typ regnstorm ute (jag har svårt att vilja inse vissa saker ibland när jag är inställd på att hästarna SKA motioneras) så fick alla hästarna vila idag. Tösen är nog mest nöjd då hon hatar regn. Hon kan springa baklänges av avsky när man rider i hårt regn = inte lätt att koncentrera sig på själva ridningen. Och tömkörning är ju definitivt förenat med livsfara eftersom Tösen flyger som en kanonkula åt det hållet det regnar för att slippa få det i ögon/öron. Kul? Nej.
Rubina då? Tråkiga nyheter. Hon är svullen och varm i höger bak. Visserligen är svullnaden extremt minimal, men värmen gör mig oroad. Hon visar inga tecken på hälta eller smärta utan benet är bara litelite varmt och litelite svullet. Lindade alla fyra benen med Back On Track-paddar och ska se hur det ser ut om någon timma.
Grejen är den att jag har precis börjat komma åt hennes bakben i ridningen nu och hon har verkligen börjat använda dem ordentligt. Det är inte omöjligt att det kanske har blivit lite för mycket av det goda. Hon ska få ta det lugnt med skritturer några dagar nu, så får vi se hur det artar sig.
Sickan mådde iallafall finemang. Vi penslade hennes hovspricka med jodopax (ordinerat från hovis) och den ser redan mycket torrare och bättre ut. Hon själv ser ut som ett marsvin. Men det får man väl när man är bäbis?
Vilodag eller inte...
Vilodag eller inte, det är frågan. Vad är svaret? Lutar åt vilodag. För Rubinas del blir det iallafall så. Slutade 19.00 idag och ridhuset stänger 20.00 därmed är det alternativet struket. Dessutom hade det var elakt att rida i ridhuset fyra dagar i rad. Paddocken är relativt hård, jag ska ut och känna på den strax. Rubina får helt enkelt vila idag. Våra hästar går trots allt ute i hage från 06.00 till det blir mörkt och oftast senare ändå, så de får hyfsat med motion under dagen ändå.
Tösen är det andra bullar med. Hennes mage behöver bantas, och det blir oftast hennes motion som blir lidande när jag är sjuk och mamma och pappa har mycket att göra. Jag funderar på att ta en sväng på ridbanan, även om det är lite hårt. Det blir minst tömkörning iallafall. Jag ska dock erkänna att jag inte är så sugen, det är kallt som en isbjörnsrumpa ute, och jag har jobbat i 10 timmar, woho. Pappa får assistera mig!
Något som dock får det att vattnas lite i munnen är att lägga sadel på Sickan och skritta några varv, får se hur det blir med den saken.
En sak som är säker är att det blir Gossip Girl för hela slanten ikväll. Och lite debatt med pappa så klart, traditioner!
ÄLSKAR den här bilden. Tripp, Trapp och Trull för två år sedan.
Tripp, Trapp och Trull för ett halvår sedan. Don't mind Tösens belly,
hon ser ut så.
Dagens ridpass
Dagens ridpass var ganska kasst jämfört med hur det har gått det senaste. Fortfarande mycket mycket bättre än för någon månad sen, men nu är det ju faktiskt nu, och då får man ju sätta kraven efter det.
Jag red Rubina och min kompis red Tösen. Rubina ville inte gå fram till bettet och var allmänt stökig. Ska bli skönt med träning på tisdag och få reda ut en del knutar.
Tösen gick ju lite som hon ville eftersom min kompis inte ridit på ett år, men de hade kul iallafall, det syntes :)
Nu orkar jag inte skriva något mer för jag är för trött och ska jobba 9-19 imorgon, blir ett Gossip Girl och en rostmacka, sen nattinatti.
Nackdelar med vintern..
"Åh så mysigt med snö, det lyser ju upp så fint!" Hör man många säga just nu. Well, fuck you säger jag. Snö är fint på julkort och möjligen om man sitter inne i ett varmt hus och vet att man inte behöver gå ut mer än att kanske skotta lite snö.
För oss ryttare, bilförare, och ja, normala människor är det lite värre..
Låt oss se, vad är bra med snö och vinter?
- Julen, älskar allt pynt, lukterna, smakerna, stämningen, alla ljus. Kan hålla på i evigheter.
- Min födelsedag
- Ledighet
Kunde dessa saker finnas även utan kyla och snö? JA.
Vad är det då som är dåligt med vinter och snö?
- Hästarna sätter björnpäls
- Det blir mörkt
- Det blir kallt
- Halt och snö, svårare att ta sig fram
- En miljard kläder och täcken behövs
- Vattnet fryser
- Ridbanan fryser
- Allt fryser
- Jag fryser
Nä, men seriöst. Jag kan hålla på i en evighet. Hatar vintern. Älskar våren och hösten. Punkt.
Nä, men seriöst. Jag kan hålla på i en evighet. Hatar vintern. Älskar våren och hösten. Punkt.
Vintern i fjol.
Inte okej..
Nu ska jag ut och mocka, sen bär det av in till Kungsbacka för att träffa en gammal kompis. Hon hänger med mig hem sen och rider. Ska bli kul att se, hon har inte ridit på ett år tror jag (sist hon var här).
Inte okej..
Nu ska jag ut och mocka, sen bär det av in till Kungsbacka för att träffa en gammal kompis. Hon hänger med mig hem sen och rider. Ska bli kul att se, hon har inte ridit på ett år tror jag (sist hon var här).
Gårdagens ridpass
Ingen verkar ju ha missat att det snöade igår. Inne i "stan" (Kungsbacka) ligger snön tydligen inte kvar men det gör den minsann här! Snöstyltor here we come.
Hur som helst orkade jag inte uppdatera om hur ridpasset gick igår. Låg och slöade till Gossip Girl hela kvällen, härligt.
Igår gick Rubina inte lika bra som i måndags, vi kom inte till ridning lika snabbt och det blev därför inte heller någon särskild övning utförd. Jag hade tänkt göra lite olika sidvärtsövningar som är kanonbra. Jag tror att hon var trött efter att ha stått ute i snön hela dagen, det lär ju vara en omställning även för hästarna. Galopparbetet i (hör och häpna) vänster varv får hon dock guldstjärna på, för det var kanon. I högervarvet var hon väldigt ostadig och nu i efterhand tror jag att jag var för dålig på att rakrikta henne. Well, det blir nog bättre idag!
Pappa red Tösen. Det såg ganska okej ut, men pappa kände sig inte riktigt bra så han orkade nog inte engagera sig så mycket. Tösen är, trots sin storlek (1.57), väldigt mycket häst att rida ihop och det krävs att man får henne att vänta på en, annars blir det bara pannkaka och hon springer i någon slagsmarkbunden slafstrav/galopp. Pappa är ett stort fan av att rida lätt och stå i lätt sits, vilket inte alltid är en bra kombination med Tösen. Inte ett helt ridpass iallafall. Då blir hon framtung.
När jag rider Tösen rider jag i princip alltid utan stigbyglar. Dels för att jag hatar sadeln och min sits blir skit av den, dels för att då kommer jag ned djupare i sadeln och får mer kontroll över henne.
Så här fint ska Tösen sätta under sig bakbenen. (Försök att ignorera
hennes kalaskula, och gärna mina utstående fötter också om det går..)
Klippt häst vs. oklippt
Jag orkar inte släpa med min kamera överallt, så det får bli mobilkameran.
Chartreuse i ridhuset. Det syns ju sjutton inte att hon är klippt. Men ja,
det är hon iallafall. Blev svårt att klippa huvudet med vår maskin så
vi lät det vara. Blir fint till vintern när hon får riktigt stora polisonger..
(Och ja, jag vet hur Tösens man ser ut..)
En oklippt Rubina (svårt att tänka sig att det är helt vitt där hon står
nu btw..usch). Blev så svettig efter gårdagens ridpass så gick inte att
klippa då. Men visst är hon lite söt som teddy?
Just det ja! Jag red ju igår. Det kan jag ju berätta om. Jag borde självklart startat lite mjukare och inte ridit två hästar kanske, men nu, hopplös som jag är, kunde jag inte låta bli det.
Rubina: Var lite tjafsig i början, ville inte vänta på mig men efter att ha börjat med halvhalter i skritt i ca 10-15 min så blev hon kanonfin under resten av ridpasset. Så fort hon kärvade lite så gjorde vi bara lite sidvärts/övergångar så blev hon super igen. Hon kändes väldigt lätt i framdelen och vevade lite glatt med frambenen när hon fick beröm. I galoppen blev hon så glad över att hon var duktig att hon gjorde luftsprång, härligt när de är glada! (Rubina älskar, som man kanske förstår av det jag sa, beröm. Så fort hon förstår att hon är duktig slänger hon med huvudet och vispar med frambenen eller gör små konstiga språng, väldigt gulligt.)
Tösen: Var irriterad på henne redan från början eftersom hon inte ville komma i hagen utan istället sprang runt och fjantade sig och sparkade efter, inte bara mig och pappa, utan även efter helt oskyldiga Rubina och Sickan? Märks INTE att den hästen blir 19 år till nyår kan jag ju säga.
Hur som helst, vi klädde på oss allt vi skulle och gav oss iväg till ridhuset i mörkret och kylan. Red bara någon halvtimma pga. min förkylning men hon kändes faktiskt helt okej under hela passet. Lyssnade bra och bar sig själv. Det är det som är det bästa med Tösen, hon krånglar aldrig när man rider, trycker man bara på
rätt knappar så gör hon vad hon ska, härligt när man inte själv är helt hundra.
Well, idag ska jag inte rida på båda iallafall. Pappa får rida Tösen så att min förkylning iallafall får en chans att försvinna. Uppdaterar nog ett lite mer detaljerat inlägg om dagens Bina-pass ikväll. Tänkte göra lite simpla Sten-övningar nämligen.
rätt knappar så gör hon vad hon ska, härligt när man inte själv är helt hundra.
Well, idag ska jag inte rida på båda iallafall. Pappa får rida Tösen så att min förkylning iallafall får en chans att försvinna. Uppdaterar nog ett lite mer detaljerat inlägg om dagens Bina-pass ikväll. Tänkte göra lite simpla Sten-övningar nämligen.
Ciao!
Hej, jag heter Matilda och är 12 år!
Folk tror säkert inte att jag är riktigt klok när jag går ut med hundarna i denna mössan.. Och Rubina är rädd för mig, går och gömmer sig i ett hörn av boxen när jag kommer in i stallet.
Tvungen
Är det ens möjligt att den här hästen är av rasen svenskt halvblod? Ibland undrar man om hon är en bortbyting från någon dragarras..
Well, idag ska hon iallafall förhoppningsvis klippas. Då ser hon inte lika grov ut längre...
Clinic med Eamon Hickey
I lördags fick jag och mamma ett infall och åkte på en clinic med Eamon Hickey (blev det syftningsfel nu? jaja, ni förstår vad jag menar..). Vi tog med oss pappa också!
Väl på clinicen visade Hickey två olika 2,5-åringa (lika gamla som vår Sickan) hästar. Höll inte riktigt koll på härstamningen men om jag inte minns fel var den ena hoppstammad och den andra dressyrstammad.
Den första hästen var extremt känslig och det tog lång tid att vänja den vid alla saker (berörelse med spö, påsar, gå över vattenmatta och slutligen shabrak och sadel). Han pysslade med denna hästen i 1,5 timma men han var noga med att berätta att det endast var för att det var clinic. Man ska max hålla på med sin unghäst i 20-30 min om dagen, annars blir det för mycket för dem.
Hur som helst så satt han upp på denna hästen i slutet. Eller nej, han satte sig aldrig i sadeln, men han satt 5 cm över sadeln. Denna hästen hade endast blivit hanterad från marken lite innan.
Nästa häst var mer hanterad och hade blivit tömkörd en del, dock utan bett i munnen utan tjejen hade använt ett sidepull. Eamon förklarade ett enklarare sätt att tömköra (vilket dock kräver att hästen är sadelvan). Man spänner ett stigläder genom stigbyglarna och under magen på hästen så att det blir som en gjord, sedan trär man bara en lina genom stigbyglarna, precis som på en vanlig tömkörningsgjord. Enkelt men väldigt funktionellt!
Hur som helst var denna hästen väldigt mycket lättare, men verkade nästan lite för mycket åt andra hållet istället, slö och tråkig. Denna häst satt han på ganska snabbt och skrittade och travade på liten liten volt.
När hästen sänker huvudet och smaskar har den förstått vad du vill
att den ska utföra. Detta var den känsliga hästen.
Häst nr. 2. Det är oftast lättare att göra vissa övningar på en mindre
Häst nr. 2. Det är oftast lättare att göra vissa övningar på en mindre
yta, då har man mer koll och mer närkontakt med hästen.
Hickey longerade inte i lina utan använda sig hela tiden av grimskaft med kedja. Han använder sig helst av grimma så mycket han kan då det sparar hästens mun. Han gav tipset att vid veterinärbesiktningar och liknande, där träns och bett krävs, ha grimma över tränset så hästen slipper att bli ryckt i munnen om den skulle busa lite.
Den övning som genomsyrade hela clinicen var den där han flyttade hästen. Först tog han tag i med handen stadigt i grimmans sidostycke, därefter tog han tag i hästens svans, sedan gick de runt i en liten cirkel med målet att hästen skulle flytta under sig inner bakben. När hästen lyssnade vände han istället huvudet utåt och tryckte på "gropen" där bogen går över till hals. Hästen skulle då flytta utåt istället och korsa sina framben. När den lyssnat och utfört båda dessa saker skulle hästen "flexa", dvs. vända huvudet in mot sadelgjordsstaden och Hickey själv (ungefär som fuxen gör på bilden ovan).
Den övning som genomsyrade hela clinicen var den där han flyttade hästen. Först tog han tag i med handen stadigt i grimmans sidostycke, därefter tog han tag i hästens svans, sedan gick de runt i en liten cirkel med målet att hästen skulle flytta under sig inner bakben. När hästen lyssnade vände han istället huvudet utåt och tryckte på "gropen" där bogen går över till hals. Hästen skulle då flytta utåt istället och korsa sina framben. När den lyssnat och utfört båda dessa saker skulle hästen "flexa", dvs. vända huvudet in mot sadelgjordsstaden och Hickey själv (ungefär som fuxen gör på bilden ovan).
Sammanfattningsvis så tyckte jag att clinicen var väldigt intressant och lättsam. De övningarna han gjorde var väldigt simpla men ack så praktiska och hans små roliga historier förgyllde bara det hela! Till exempel så förklarade han varför det är bra att vänja hästen vid att bli dragen och pillat i svansen. En gång när han red så fastnade hästen med svansen i ett hinderstöd som släpades med efter hästen och då "blev den lite spänd". Hade hästen varit van vid att bli dragen i svansen hade den förmodligen inte blivit lika stissig.
En liten instickare här efteråt som jag tycker är kul är att vi provade många av Hickeys övningar på Sickan igår och hon gjorde allting utan problem. Börjar fundera på om det är något fel på henne.. Haha!
En liten instickare här efteråt som jag tycker är kul är att vi provade många av Hickeys övningar på Sickan igår och hon gjorde allting utan problem. Börjar fundera på om det är något fel på henne.. Haha!
Tösen är klippt!
Nu är Tösen klippt. Hade aldrig trott det men det fanns faktiskt en häst bakom vinterpälsen! Dum som jag är glömde jag att ta före- och efterbild. Hade varit ganska kul att visa för hon hade verkligen flera centimeter tjock päls.
Jag kan ta en bild på henne imorgon och visa hur hon ser ut rakad iallafall, det var för mörkt när jag var klar förut.
Imorgon blir det Rubinas tur för klippmaskinen. Hoppas, hoppas, HOPPAS på att hon inte blir grå. Hon har fått sån vacker svart färg nu med vinterpälsen. Jaja..
Jag var förresten på Eamon Hickey-clinic igår. Ska skriva ett eget inlägg om det imorgon. Har haft en körig helg med allt möjligt, bl.a. Håkan Hellström, tjejkväll m.m.
Nu blir det sängen iallfall!
Red igår ändå..
Och det skulle jag ju inte gjort! Blev ju inte mindre förkyld direkt... Gjort är gjort! Bina gick jättebra iallafall, lyssnade bra på hjälperna och var allmänt lätt.
Idag ska jag faktiskt också rida, men bara skritta ut istället. Tror ändå att det kan vara bra för Bina Bus att ta det lite lugnt, det har hon inte gjort på länge. Jag har märkt att hon oftat klättrat upp ännu ett steg efter hon vilat några dagar.
Tösen ska jag låta bli till jag är frisk. Hon får vara på pappas samvete till jag är frisk!
Ikväll blir det middag med brudarna. Det var grymt längesen jag träffade vissa av dem. Ska bli kanonkul att sitta och skvallra och tjöta, underbart!
Tre av mina favvisar och jag, Emma, Olivia, Ank.
Vinterpäls
Saknar tiden då hästarna faktiskt ser ut som hästar, och inte marsvin
Klippning på G!
Konstiga märken
Glömde skriva ned en sak förut. Igår när pappa borstade Tösen hittade han konstiga märken på henne. Det var precis som små sår. Några av såren har jag sett innan, trodde att hon fick dem när Rubina bet henne i hagen (jag vittnade) för några dagar sedan. Men nu var det så att vi hittade fler knöliga små skorpiga sår. Jätteskumt!
Vi kom fram att det kanske kan vara för att hon har täcke på sig så mycket (regntäcke) och har tjockpäls.
Nu ska vi hålla koll på det hela och försöka lufta hennes päls så mycket som det går!
Hovslagaren idag
Jag är fortfarande sjuk. Sitter och överväger om jag ändå inte ska ta en liten tur på Rubina. En skrittur kan väl varken göra till eller från? Det är dessutom fint väder idag! Jag tror faktiskt jag kör på det.
Ska jag hinna skritta får jag dock ge mig ut nu, för klockan 14.00 är hovslagaren här. Det blir verkning av Sickan och skoning av de två andra. Frågade honom om han kunde sätta på skor med fyra broddhål denna gången, men tydligen finns det inte ute på marknaden än? Skumt. Eller så ljög han bara för att han tyckte det var krångligt. Med hovslagare vet man aldrig..
Skrittur från i somras. (Ser ut som pappa har moonboots på sig..)
Nu blir det frulle, sen tar jag nog faktiskt och gör i ordning Rubina!
Nu blir det frulle, sen tar jag nog faktiskt och gör i ordning Rubina!
Nya bett
Igår, innan träningen, var jag och köpte nya bett. Rubinas förra bett var alldeles för stort, både på längden och på bredden. Då fullblod/hästar med mycket fullblod kan ha ganska "grunda" munnar så bestämde jag mig för att prova något lite smalare istället. Hade ett tvådelat, hyfsat smalt eggbett hemma så testade så länge. Hästjäkeln blev helnöjd!
Tror dels att det beror på att bettet var mycket smalare (fortfarande lite för långt dock) men också för att det hade fasta ringar som inte kunde nypa henne i mungiporna.
Efter att ha ridit på detta i två veckor bestämde jag mig igår för att göra slag i saken och åka och köpa ett lite kortare eggbett. Hade det på träningen igår och det låg perfekt.
Tredelat eggbett
Tredelat eggbett
Köpte även ett nytt bett till Tösen igår då hennes också var lite för stort. Valde en lite smalare modell även till henne, då ju smalare bett även ska vara lite skarpare (Tösen är en PIGG häst). Har inte ridit på det än på grund av min förkylning men testade att lägga det i hennes mun och det verkade sitta som handen i handsken!
Ett vanligt traditionellt tränsbett
Ja, och min förkylning ja. I morse var det storm här. Ligger grenar och annat smått och gott lite överallt utanför på gården. Mina föräldrar kände inte att de ville vara så hjärtlösa och släppa ut våra hästar i full storm klockan 6 på morgonen så mamma kom upp och frågade mig om jag kunde ta ut dem lite senare istället. Kraxade något (antagligen) oförståeligt tillbaka men jag tror jag blev förstådd iallafall!
När jag väl släppt ut hästarna så var jag tvungen att ringa pappa och dubbelkolla så att det var ström i just den hagen jag släppt dem i. När jag började prata sa han "OJ" (åt min röst). Några meningar senare säger jag: "Jag tror nog kanske inte att det är så bra att jag rider idag..." Då utbrister pappa "NEJ! Gå och lägg dig! Ligg ner och drick te!"
Ja, så nu ska jag försöka ligga ner och dricka te då. Kan ju bli kul att se om det går att utföra samtidigt, höhö.
Förresten, på tal om bett, vad har ni för bett på era hästar och varför?
...
"En ensam sliten grimma
den hänger i ett stall
den påminner om ett förtroende
och vänskap för varann
den påminner om en flicka
som älskade sin häst
hon var den enda
som kände hästen bäst
nu när deras dagar för alltid är över
stallet står tomt, men grimman finns kvar
för att påminna om deras lyckliga dar."
Efter åtta år fyllda av glädje och sorg, tårar och skratt har nu den hästen, som alltid kommer ha platsen närmast mitt hjärta, lämnat denna värld. Nu slipper du äntligen all smärta, allt elände, min älskade kopparmärr.
Alpen Mimosa, 1994-04-16 - 2010-10-25
Alpen Mimosa
Min historia om Alpen Mimosa/Mimosa/Mimsan startar 8 år tillbaka. Men jag ska börja med att berätta det jag vet av hennes hela historia.
Innan jag träffade Mimosa:
Mimosa föddes 1994 i Hallands län. Hennes mamma är, efter vad jag har hört, western-häst och hennes pappa är Alpen Corrado (som nu mera är C-hingst). Hon har även en helsyster som används som tornerhäst.
Som unghäst blev hon utbildad av Barbro Wingren, unghästutbildare och djurvårdare på Slöinge Djursjukhus. Var längesen jag såg resultaten nu, men vid 5-6 års ålder tävlade hon redan MSV hoppning och det gick kanon. Hon har många placeringar och till och med några vinster om jag inte minns fel. Mimosa har bland annat placerat sig högre än Magic Bengtsson under denna tiden (att Magic Bengtsson gick liiite längre behöver jag kanske inte belysa?).
Det var nog tänkt att hon skulle fortsätta sin tävlingskarriär även efter Barbros utbildning, så hon såldes till en satsande hoppryttare. Där gick det dock inte lika bra, och det var också just därför hon blev till salu den där våren 2002..
Provridningen:
Vid denna tiden hade vi redan en häst, Bonny, men vi hade kommit fram till att hon var för svår för mig (jag var 12 år då och Bonny var en häst av den äldre och tyngre modellen), och eftersom hela familjen skulle dela på hästen så bestämde vi oss för att leta efter en annan.
Mamma hittade en annons på ett litet sto, en svettfux, som lät jättebra. Vi ringde, och då det fortfarande lät bra så åkte vi för att provrida. Vi diskuterade hästens färg i bilen, tidigare svettfuxar vi sett hade nämligen varit i princip mörkbruna och associationerna gick ju naturligtvis också till en viss Briars färg..
Nu hade hon ju så klart inte den färgen vi trodde. Men jag tycker hennes färg är den finaste en häst kan ha, kopparfärgad. I solnedgång och soluppgång är den oslagbar.
Hur som helst så fick vi träffa henne i stallet. Det var en pigg och lite barnslig häst som mötte våra ögon. 8 år gammal och med livfulla ögon.
Vi red lite i manegen, hoppade något språng och skrittade sedan ut i skogen en bit. Allt var perfekt och vi bestämde oss. Besiktningen gick bra och efter ett litet tag körde hennes ägare hem henne till oss, och vi blev hennes nya ägare.
Den första tiden:
Den första tiden med Mimosa var HEMSK. På denna tiden hoppade jag fortfarande en hel del, och eftersom Mimosa var hoppstammad så var det ju meningen att jag skulle hoppa lite med henne och kanske tävla någon gång. ICKE. Mimosa var helt galet svår, hon rusade efter hindren, stannade och jag åkte av en hel del.
Vi hade dessutom fortfarande kvar Bonny vid den här tiden, och de båda stod i ett stall med bara två boxar. Mimosa och Bonny blev oskiljaktiga på bara några veckor och det gick inte att rida iväg med endast en häst, då blev de hysteriska.
Åren som blev guld värda:
När vi sålt Bonny flyttade vi Mimosa till ett stall närmare där vi bodde. Jag kunde cykla till stallet på 5 minuter och under den här tiden levde jag i princip i stallet. Mimosa lärde mig nästan allt jag kan idag och vi har hittat på mycket störda saker tillsammans som jag aldrig skulle kunna drömma om att göra med Rubina, eller Tösen heller för den delen.
Mimosa kunde inte jättemycket dressyr när jag fick henne, men hon var ändå rätt utbildad och det var antagligen inte så svårt att utbilda henne med hjälp av tränare som jag då trodde. Jag trodde jag var grym, haha. När jag sedan fick Rubina fick jag reda på vad "svårt" är för något, men det är ju en annan historia.
Men vi var ju så klart grymma också, vi red ett MSV-program på godkänd procent, och vi hade våra moments på hoppträningarna.
Nu i efterhand vet jag ju varför hoppningen aldrig gick riktigt bra, just för att det antagligen berodde på den begynnande spatten. Barbro Wingren har själv undrat "hur den där hästen kan hopppa så, trots sina konstiga ben". För konstiga ben har hon, lilla Mimosa, bakbenen har nästan inga vinklar och liknar ibland människoben.
Problemen:
Efter några år började problemen komma. Mimosa blev halt och fick kotledsinflammationer stup i kvarten. Ingen veterinär verkade vara kompetent nog att ta reda på orsaken, utan bara behandlade och behandlade. Sommaren -06 kom och jag fick hem Rubina. Min tränare rådde mig att köpa henne och sälja Mimosa. Det var också det vi gjorde.
På höstkanten la vi ut en annons och Dingle naturbruksgymnasium kontaktade oss och provred. De ville ha henne och vi var jätteglada, där skulle hon få det kanonbra! Hon gick inte genom besiktiningen på grund av erlichia, fästingsjukdomen. När hon väl var frisk igen ville de ju inte ha henne, vilket jag förstår. De hade dessutom hittat en annan häst vad jag minns.
Mimosa hamnade istället på en liten ridskola i Örebro. Hon trivdes där, vi var och hälsade på två gånger innan hon som hade ridskolan sålde alla hästar. Mimosa hamnade hos en tidigare elev på ridskolan.
Tjejen fick ha en frisk häst i tre månader, sen blev Mimosa injagad i ett stenröse och fick en hovbensfraktur. Därefter följde en lång konvalecens följt av ytterligare hältor. 2009 blev Mimosa utdömd pga spatt i bakbenen.
Veterinären sa att hon kunde bli promenadhäst eller avelssto. Tjejen som då hade henne valde att betäcka henne med hingsten Cartier. Vid jul kastade Mimosa fölet, vi vet fortfarande inte varför.
Hennes dåvarande ägare var nu ganska förtvivlad och kunde inte heller ha kvar henne längre. Det är här jag och mina föräldrar kommer in i bilden igen...
Mimosa kommer hem igen:
Den första maj hämtade vi hem Mimosa från Örebro. Hon blev uppstallad i ett stall ganska nära där vi bor. Det är även där hon står just nu. Under sommaren har hon gått på bete med två andra fuxston, en fjordkorsning och en kallblodstravare. Även fast hon självklart inte bryr sig så känns det ibland konstigt att tänka att den hästen faktiskt varit med på ganska stora hopptävlingar. Den lilla stela hästen. Det går liksom inte ihop.
Under sommaren verkade Mimosa må helt okej, antagligen pga värmen och mycket utevistelse.
Under de senaste månaderna har hon blivit drastiskt värre i sina ben. Hon ligger ner onormalt mycket, hon kan inte trava eller galoppera utan att det ser fruktansvärt ut och hon kan inte heller ta sig undan tillräckligt snabbt om de andra hästarna busar. Det är hemskt att se sin bästa vän såhär. Det är därför Mimosa imorgon ska få somna in. En häst ska få leva ett värdigt hästliv, och det livet hon lever nu är långt ifrån värdigt. Det är fruktansvärt att se när dessa kraftfulla och mäktiga djur går detta öde till mötes.
Detta var min historia om Mimosa, självklart väldigt förkortad. Men i stort sett.
Nu ska jag åka bort till henne, ge henne morötter, äpplen och gå ut och leda henne.
Jag har alltid hjäm när jag rider annars, men jag riskerade faktiskt
mitt huvud för att få fina bilder på min favorit. Det är dessutom ingen
större risk att ramla av denna hästen då hon inte vill röra sig i snabbare
hastighet än skritt.
