Sämst uppdatering, jag vet. Därav en liten summering.


Jag har inte orkat/hunnit uppdatera sedan Mimosa gick bort. Dels för att jag inte haft någon lust, dels för att jag jobbade totalt 58 timmar förra veckan. Hann därmed inte rida så mycket som jag ville heller.
I torsdags förra veckan gav jag och Rubina oss dock iväg upp till ridhuset (ligger ca 5 minuters skrittväg bort) för att köra ett dressyrpass. Hade inga större förväntningar på henne från början men märkte mer och mer under ridpassets gång att hon verkligen började vänta på mig. I slutet var hon KANON, och jag var stolt som en tupp just för att jag lyckades rida henne så bra utan tränare på marken. Hon gick bättre än vad hon någonsin gjort, till och med bättre än på träning. Underbart.

Känslan under det ridpasset försvann lika fort som den kom. I lördags red jag och pappa ut hästarna och i söndags blev det ett halvbra dressyrpass.
På måndagen, min första lediga dag efter 58 timmars jobb, så blev jag förkyld. Härligt va? Nå väl, jag red dressyr på ridbanan ändå, och det gick åt helvete på grund av förkylningen. Mådde riktigt kasst faktiskt.

Summering av detta är ju att efter helgen och måndagen så bådade det ju inte så gott inför tisdagens träning för Sten. Åkte dit och började rida fram. Rubina kändes ganska crappy under framridningen men Sten tyckte ändå att jag hade grepp om det hela sa han. Två minuter in på själva träningen släppte allt och hon gick KANON resten av träningen.

För att citera Sten "För att lära om en viss inlärd rörelse (t.ex. galoppfattning i mitt fall) krävs det att man gör om det på rätt sätt 5000 gånger, men eftersom du är så lättlärd/talangfull så tar det antagligen bara 300 gånger!"
I detta ögonblick tappade jag min haka och det släpade efter hästen i manegespånet i ungefär ett varv.

Tänk att dessa ord kommer från världens petigaste och mest kritiska tränare (okej, jag har inga källor på att han är det, men ibland undrar man ju). Jag saknar ord.
Jag kan ju säga att jag gick ut ifrån ridhuset med ett leende som gick från öra till öra i alla fall. Dessutom uppmanade Sten mig att köpa en STOR chokladkaka att belöna mig med!


Rubina kan minsann om hon vill!



Nöjd med träningen!

Sten-träningen gick prima fint! Och han valde inget av mina scenarion jag radat upp utan han valde att vara glad och även tycka att jag och Rubina gjort ett fint jobb under sommaren! Eller ja, vi hade inte försämrats iallafall.

Det vi koncentrerade oss mest på idag var att centrera och spåra ordentligt. Detta gjorde vi genom att lägga väl förberedda volter längs långsidan (under denna träningen blev det 3/långsida).
När detta fungerade försvårade vi övningen genom att lägga in öppna mellan volterna.
Övningen fungerade verkligen bra på Bina och hon slappnade av mer och mer ju längre in i ridpasset vi kom.
I galoppen behöll jag samma tanke som jag hela tiden hade i volt-övningen, men red istället på en större volt och jobbade med att få henne att hålla in bakdelen på samma spår som framdelen. Galoppen blev verkligen super när vi väl fick till det och Bina jobbade verkligen uppåt och framåt istället för framåt och nedåt.

Innan vi åkte haffade jag Stens kalender och snodde åt mig ytterligare en tid om två veckor, så det blir det träning på tisdag och fredag den veckan (har en fast tid tisdag jämna veckor)! Vi måste ju vara fit for fight inför programridningen den 15/9 som jag anmält oss till!


RSS 2.0