Har inte skrivit här på länge men det beror faktiskt på att det inte är så mycket ridning just nu. Tösen rids ju mest ut, eller i princip bara. Samma sak med Rubina då hon nu är dräktig (med Highcruiser) och jag vill inte pressa henne något förrän möjligen efter 45-dagarskollen eftersom vi inte vet om hon klarar av stress så tidigt i dräktigheten.

Det lämnar mig med Sickan. Sickan är en ängel. Sickan är som ett litet lamm. Sickan är en stjärna. Punkt.
Sickan följde med på Sten-träning för några veckor sedan. Hon har knappt ridits någon annanstans än hemma och ändå sköter hon sig exemplariskt! 
Det enda jag har som mål just nu är att befästa galoppfattningarna, sen ska hon få en längre paus från ridbanan. Dock ska jag inte ställa av henne helt utan hon ska få gå ut och gå i skogen så mycket som möjligt. 

Till hösten flyttar jag förmodligen för att plugga. Hur det blir med hästarna vet vi inte riktigt ännu. Jag funderar på att annonsera efter någon som vill rida ut några gånger i veckan. Beroende på hur jag har det med plugg och huruvida jag kan få stallplats så kanske Sickan kan få komma med mig efter några månader. En 3-4-åring tar trots allt inte lika mycket tid som en vuxen häst.

Vi får se hur allt blir helt enkelt!

Men jag har mått lite halvkasst och haft annat för mig helt enkelt!

I tisdags var det träning för Sten. Som jag sagt innan så var det dags för Sickan att hänga med, då Tösen inte pallar den sortens träning längre, och Rubina ska ta det lugnt till hon förklarats dräktig. Denna träning var SÅ välbehövlig kan jag säga. För oss båda.

Till att börja med hade vi lite delade åsikter om huruvida Sickan skulle åka transport eller inte (jag också Sickan alltså). Sickan var inte alls med på noterna, men efter en stunds övertalning (med havre, gud vad jag hatar att locka hästar med mat..) så gick hon på! Kändes riktigt lustigt med en så lätt häst i transporten, kändes i princip som om den var tom! Vi är ju vana att släpa på en fet heffaklump i vanliga fall.

Väl framme så lastade vi av, tog in henne i stallet och sadlade. Hon var nyfiken och vaken, men absolut inte stissig eller krånglig på något sätt. Skrek lite åt de andra hästarna och råkade trampa mig på hälen när jag ledde henne, men annars skötte hon sig exemplariskt och lugnade sig efter några minuter. 

Sten tyckte det var vettigast att rida i ridhuset första gången, och jag höll med (även fast det säkerligen hade gått bra utomhus också). I ridhuset finns det inte lika mycket att titta på (förutom sig själv i spegeln, Sickans favoritsysselsättning) och det kändes mest schysst mot henne att vara där.

Jag fick rida några varv i skritt och trav för att sedan få en liten föreläsning av Sten om hur man rider unghästar och hur man ska göra/inte ska göra. Som vanligt är jag alldeles för mesig i min ridning och tror att hästarna är gjorda av bomull. Visst, det är säkert en bra egenskap också, att vara känslig, men jag är FÖR känslig. Då blir det lätt att hästarna tar semester så fort de ser mig. Well, så ska det inte bli med Sickan.

Vi jobbade mest med renodling av hjälper (en hjälp i taget och när hjälpen kommer så ska reaktionen ske DIREKT, helst igår). Enkelt förklarat: Jag ger en minimal hjälp, Sickan skiter i vilket, så fort hon skiter i min hjälp så får hon en bonk i sidan och ett spö på bogen. Nästa gång jag ger den lilla hjälpen reagerar hon direkt. Det låter brutalt men är ju i längden mycket bättre för både häst och ryttare. Om man hela tiden sitter och småklämmer får man en skänkeldöv och ointresserad häst som stannar när man slutar ge hjälpen, och som ryttare dålig inverkan på hästen. En framåtdrivande hjälp kan ju liknas vid en sparkstötting. Man ger hjälpen och den ska hålla i sig en stund, ungefär som när du sparkar ifrån när du åker spark, och sedan åker x antal meter på det ifrånskjutet. Man ska alltså ge en liten hjälp och hästen ska gå på den en stund till nästa uppgift kommer.

Oj, vad jag glider iväg... Hur som helst så kom vi fram till att jag ska rida mycket mer framåt så att hon går fram till bettet, jag ska vara mer konsekvent och öva in bättre timing i min ridning och vara noga med att endast ge en hjälp i taget. Så fort hon lyssnar för skänkeln så måste jag vara blixtsnabb med eftergift i tygeln så hon inte genast får en "bestraffning" via förhållning i tygeln.
Vi kom även fram till att det är lättast att ta en galopp i taget per ridpass. Alltså bara galoppera i ena varvet, för att sedan ta nästa varv under nästa ridpass. Det är mer fair mot hästen och blir inte så krångligt och bökigt. Bättre att fokusera på ett varv och göra det väl och sedan vara nöjd för dagen än att ge häststackarn på tok för mycket saker att tänka på under ett enda ridpass.

Sten hade inget illa att säga om lilla Sickan och det kändes bra. Han tyckte att hon hade en jättefint temprament och att hon är en "enkel" och okomplicerad häst (vilket hon verkligen är!). Antaligen brås hon på sin mamma (Tösen), som också är totalt okomplicerad i alla situationer. Som vanligt är enda saken att anmärka på hennes höjd (152 cm). Det är verkligen SÅ tråkigt att hon blev så liten (eller blev, någon/några centimeter till växer hon nog) för hon är verkligen en kanonhäst. Hade hon varit större hade jag velat ha henne som min egen. Jaja, vi får helt enkelt hoppas på att vi hittar någon liten, duktig och snäll ryttare till henne.

Det var allt för idag! Får se om jag kanske tar en liten skrittur på Tösen eller Rubina nu på kvällskvisten, hade varit skönt.


Stort fniss på min härliga stolsits på denna bilden. Sickan är söt iallafall.

Vi hämtar henne i eftermiddag! Hon har varit borta i 11 dagar, och det känns! Får inte heller glömma att hon haft semester i nästan två veckor...kul. Dock ska hon ta det lugnt fram till vi kollar dräktighet igen. Rubina gillar inte att jobba, och det blir en del provokationer under våra ridpass. Eftersom jag vill undvika all stress för Rubinas del så blir det därmed ingen dressyr på ett tag. Hon får hänga med Tösen ut i skogen istället!


Denna bilden är faktiskt tagen med riktig kamera (om än en dålig sådan), men
min pappa vet tydligen inte var zoomknappen sitter..


Som sagt.

Dagens ridning gick helt okej. Dock var jag mest nöjd med longeringen och hanteringen i övrigt.

Sickan har någon slags mild form av sadeltvång (sen hon var på inridning...). Innan vi skickade henne till unghästinridare brydde hon sig inte ett skvatt om sadel, men nu är hon extremt misstänksam. Än så länge har hon inte kastat sig (under min hantering, men dock under beridarens) men man får ta det väldigt lugnt när man sadlar. Man kan inte komma huxflux med sadeln och bara lägga på den, då blir hon livrädd. Hur som helst så var hon inte fullt lika misstänksam idag som föregående gånger, så det var ju ett steg i rätt riktning!

Longeringen var superb. Alla kommandon satt som ett smäck och det var ytterst få missuppfattningar. Hon var även lättare att styra och höll sig ifrån staketet (hon brukar i vanliga fall inte märka var hon är förrän 1 m innan staketet och får då en liten chock, hihi). Galoppen fattades näst intill direkt när jag gav kommandot och det var anledningen till att jag är så nöjd med dagens arbete. Nu kanske det blir lättare att föra över detta till ridningen!

Väl uppe så var hon hyfsat pigg i skritten, traven var lite loj men jag fick henne till lite mer bjudning efter något varv. Galoppen var katastrof som vanligt. Lyckas man fatta den efter ett varv och hålla igång den i ett halvt så gör man vågen. Så trots katastrof i jämförelse med hur man vill ha det så blev det vågen idag, haha! Om någon har något bra tips på hur man tränar galopp/galoppfattningar på en unghäst så hojta gärna till! Well, på tisdag kväll ska vi till Sten, och han har säkert en och annan (läs: minst 100) vettig sak att säga om det hela.


Det är skönt att man inte ser så stor ut som man känner sig. Sickan är bara 
152 cm över manken. Jag är i och för sig bara 166 (över huvudet, haha) och

Idag blir det äntligen dags för ridning på Sickan! Blev longering och lösgalopp i fredags istället för ridning, och igår blev det inget då jag inte hann innan jobbet. Men hon är ju trots allt bara 3 år (2 år och 364 dagar faktiskt) så hon ska ju inte heller anstränga sig allt för mycket.

Jag och pappa tog även kort på henne i fredags. Kan vara kul att ta några lite då och då så man ser om/hur hon förändras i kroppen.

Igår blev det en liten promenad med Sickan, pappa skrittade med på Tösen. Vi gick upp "förbi Svens" som vi säger. Det innebär att vi går ca 200 meter på en landsväg för att sedan svänga in på en liten grus/skogsväg. Just den rundan ger lite varierande intryck för hästarna tycker jag. Det är både bilar, andra hästar, hundar, skog, får och kossor. Sickan reagerade dock som vanligt inte på någonting, istället blev hon trött av att gå i backarna och jag fick näst intill släpa henne tillbaka när vi vände, haha!

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det blir någon ridning idag. Hon har ju aktiverats på olika, både fysiskt och psykiskt ansträngande sätt, två dagar i rad nu. Men å andra sidan vet jag inte hur det blir med tid imorgon. Jag är visserligen ledig men jag vill inte hantera en unghäst utan att någon annan är hemma (och mina föräldrar är inte hemma förrän 16-17). Det spelar ingen roll hur "snäll" Sickan är. Händer det något så är det illa att vara ensam. Dessutom ska vi förmodligen hämta hem Bina imorgon också. Jaja, jag får se hur jag gör lite senare! 

Apropå Bina så tänkte jag knappt på att hon saknades i stallet nu de första dagarna efter att hon åkt ned till hingststationen. Kan bero på att jag inte heller varit hemma (jobbade hela helgen) så mycket men nu i veckan har jag börjat sakna henne. 
Det har förresten tagit mig ganska lång tid att börja känna något för denna häst (har haft henne i 5 år i sommar), jag vet inte varför. Troligen beror det på att hon är "hästen efter min första egna häst" och har då hamnat lite i skuggan utav denna. Men nog tycker jag om Bina. Mycket dessutom. Hon är mitt lilla skötebarn. Trots att hon är 11 år nu så känns det som om hon är 4 år. Jag är hennes mentor, hennes beskyddare och hennes "mamma". Hon litar på mig och tyr sig till mig. Hon är min lilla lärjunge, haha!


Bina Bus på galopptur i padocken i vintras. Sjukt hur kallt och snöigt det var.

Ja, det var ett tag sedan jag skrev nu. Haft mycket jobb på schemat, och sen ska man ju hinna med något annat slags liv emellan jobb och hästar också. Men nu känner att jag lika gärna kan berätta vad vi pysslar med för hemlisar här hemma. 

Rubina var nere i Falkenberg på Ågårds Hingststation under en vecka i maj, för inseminering av hingsten Highcruiser 1135. Hon har haft föl innan så vi (eller iallafall jag) tänkte att det lär ju inte bli några problem att få henne dräktig. 3 veckor senare åker vi ned igen för att kolla dräktighet (det var under dessa tre veckor stenkastnings-incidenten i hagen skedde) och veterinären kunde oturligt nog inte hitta något. Det var bara att åka hem igen och vänta på nästa brunst. En vecka efter detta körde vi återigen ned henne för seminering, hon är fortfarande inte brunstig och vi väljer att spruta igång henne.

I lördags red jag Bina en kortis-jogg bara, hon kändes galet fin. Därefter åkte vi och tittade på 3-årstest i Kungsbacka, såg bara 4-5 hästar och tittade mest för att en tjej vi känner visade sin 3-åring. Vi hade också en annan anledning men den tänker jag inte avslöja ännu eftersom läget ännu är väldigt osäkert.

Efter detta drog jag in till Göteborg och söp skallen av mig, inte riktigt kanske, men det kändes så dagen efter. Jag måste sluta dricka öl, det är den som gör att jag blir så dålig... 

Väl hemma dagen efter så berättar mamma och pappa att det under lördagskvällen varit några glin inne i vår hage och kastat sten på hästarna??? Varför i helvete gör man ens något så dumt? Som tur var har vi grannar, som ser vår hage från sina hus, som kunde ringa och varna oss. Pappa han knappt ta på sig trätofflorna innan han var uppe på berget och gav dem en rejäl utskällning. Sickan var svettig och upprörd men de andra verkade inte bry sig. Gud nåde dem om något hade hänt hästarna. Vi vet fortfarande inte om detta har fått några konsekvenser helt och hållet, men får det konsekvenser så... Åh, jag blir så arg. Lilla Sickan som är så social och godhjärtad hade säkert gått fram för att hälsa. Man får väl vara glad för att det inte hände värre saker antar jag.

Nu ska jag träffa en kompis och sen blir det hem och rida Bina Bus!


Ett virrvarr av hästar, taget i höstas.<

Sorry men jag orkar inte uppdatera på kvällen. Blev ett sent ridpass igen men åh, vilka framsteg sen ridpasset i förrgår. Vi fick fram mycket mer påskjut och jag fick henne att jobba mer genom hela kroppen. 

Att rida Rubina är verkligen ingen dans på rosor... Hon är ögontjänaren nr. 1 och är verkligen expert på att få folk att tycka synd om henne. Jag, som är ganska osäker på mig själv och mina beslut och har väldigt mycket samvete, faller väldigt lätt i hennes fällor. Tänk själv när ett par stora mörkbruna ögon (även om hon nu har får-pupiller) tittar sorgest på en och säger "Men mamma, varför är du så elak mot mig? Varför måste jag jobba? Jag kan faktiskt dö av utmattning, vika ett hårstrå, få sand i ögat, etc etc." Då brister mitt hjärta. Och Rubina tänker förmodligen "Mohaha, gick du på den lätta!"

Okej, riktigt så är det väl kanske inte. Jag tror inte Rubina tänker överhuvudtaget, iallafall inte i särskilt intelligenta banor. Det är nog mest hos mig problemet ligger. Jag är på tok för mesig i min ridning. Självklart har det både för och nackdelar att vara känslig och "lätt" men inte på en 500 kilos LATMASK. Här får man f*n ingenting gratis.. 

Vad jag vill komma fram till är att det jag, i min fortsatta ridning av Rubina, ska ha som en röd tråd är:

- Handling och konsekvens. Det vill säga, ger jag en hjälp, ja då ska Rubina också svara för den, inte om ett år, inte om en dag, inte om några sekunder utan DIREKT. Inga undantag. Är jag noga med det här så blir hon mer lydig och det leder också till att jag inte sitter och smygdriver, smygpillar med tygeln eller smyger med något överhuvudtaget. Gör hästen rätt, ja då ska man ju också sitta stilla och låta bli den, och på så sätt belöna den.
- Tempoväxlingar. Inte sitta och mösa i samma tempo hela tiden. Då tröttnar både jag och Rubina. Men det är en sak jag lätt glömmer av. Man sitter bara där, det händer inte mycket, varken åt det bättre eller det sämre hållet. Med tempoväxlingar får man en vaken och intresserad häst som väntar på vad som ska komma här näst!
- Halvhalter! Har ju nästan lite samma innebörd som tempoväxlingar faktiskt. Ger en lyhörd häst och "väcker" den lite.
- Min sits. Jag hade en mycket fin sits sätesmässigt för några år sedan. Plötsligt fick jag akut ont i svanskotan (detta kom utav att jag red väldigt mycket på Tösen som "stöter" med sin rygg ganska så friskt, min svanskota tålde tydligen inte det) och även efter detta gått över så fortsatte jag vara mer "försiktig" med mitt säte. Jag hamnar lätt lite framåtlutad och sitter lite löst i sadeln. Detta är absolut inte bra på en stor ångvält som Rubina och ger henne bara ännu en chans att bestämma själv hur hon ska röra sig och i vilket tempo.

Dessa fyra punkter är bara några av de jag borde tänka på mer när jag rider. Jag anser dock att dessa, just nu (och vissa av dem alltid), är viktigast för just mig och Rubina i det skedet vi är i nu.

Idag blir det dock uteritt med mestadels skritt, jag vill inte tråka ut henne.


Rubina i höstas. Hon är inte särskilt fotogenisk, stackarn. (Se! Där gjorde

Blev inte klar med Bina förrän tio igår och skulle egentligen sova klockan nio, så uppdatering här bortprioriterades! 
Hur som helst så gick Bina helt okej, vilade hela förra veckan (nästan) och är därför lite stel och olydig, men det känns som om det börjar lätta på saker och ting nu.

Nu har jag lite saker att fixa med och sedan ska jag rida!

Ciao


Korven.

Puh, hovis har precis åkt. Det tar sin lilla tid att sko och verka tre hästar... Och jag hatar det. Kan inte hjälpa det. Men, men. Han är väldigt skicklig och inte så dyr, så honom släpper vi inte i första taget! Jag hann dessutom, under tiden han skodde, göra rent och putsa ytterligare tre träns, en sadel och tre gjordar. Bara två sadlar kvar nu!

För omväxlings skull så ska jag nu ned och slänga i mig något ätbart för att sedan pila iväg till jobbet. Ska ta halva chefens pass idag och jobbar därmed till sju. Det blir nog ett dressyrpass med Rubina när jag kommer hem och har fått något i magen. Sedan blir det raka vägen till sängen eftersom jag öppnar 05.45 på jobbet imorgon...



Sadelkammaren efter städning (sämst bildkvalitet, jag vet, men man kan

Efter att ha låtit denna blogg vila en låååång tid (Ett halvår? Haha!) så känner jag att det kanske är dags för ett inlägg eller två? Eller tio? Får se om jag får blodad tand helt enkelt.

Vad har då hänt sedan sist? Ganska mycket faktiskt. 

Rubina är i full kondis och rids ca 6 dagar i veckan med stor variation på passen då hon tröttnar väldigt lätt. Det blir ungefär 3 dressyrpass/vecka (med framskrittning ute i naturen) och resten blir uteritter (ibland även något litet hoppass). Varannan tisdag åker vi som vanligt till Sten och tränar, ibland när jag känner att det behövs förändring så tar jag med Tösen istället för Rubina. Rubina har verkligen tagit sig några snäpp längre sen senast jag skrev här. Hon har musklat sig fint, är mer harmonisk och mycket stadigare och mer balanserad. Ändå så har vi SÅ mycket kvar att förbättra och justera innan vi ens kan tänka på en start i en tävling. Hon har sina exteriöra felaktigheter och dem finns det inte mycket att göra något åt, men jag är fast besluten att göra henne så fin det bara går!


Rubina och hennes korta små framben och djupa bål, tänk själv att lyfta

Idag var det dags för Sickan att kolla gaddarna. Det gick över förväntan då jag trodde att hon i princip skulle bli utdömd för att hon har så konstiga tänder (det lät så på veterinären sist vi kollade i somras). Hennes problem är att hon inte kan tillgodogöra sig hö riktigt som hon ska. Hon tuggar och tuggar och spottar sen ut små "höbussar". Varje morgon hittar man en liten hög av dessa bollar utanför hennes box.

Nu var det så att hon endast hade ett litet skav på kinden på grund av vassa kanter och så hade hon sina fickor. En stor ficka på varje sida bakom sista (tredje) mjölktanden. Anledningen till fickorna var att den tredje mjölktanden är mindre än vad den kommande permanenta tanden kommer att vara. Därmed blir det en lucka emellan mjölktanden och nästa tand. Eftersom den permanenta tanden lär bli större så kommer den förmodligen/förhoppningsvis fylla ut tomrummet och fickorna kommer att försvinna. 

Vi ska på återbesök i april månad och där emellan ha extra koll på tänderna när vi ska använda bett. Så fort vi märker något obehag eller att mjölkisarna börjar lossna så blir det till att rida på ett hack eller i grimma.

Nu ska jag äta ännu lite mer mat med massa fett (inbillar mig att det kan vara bra när man ska ut i kylan) och sedan ge mig ut och mocka och därefter rida iväg till ridhuset!
Igår blev det endast lite mjukgörande arbete i skritt för Bina och endast skritt på lång tygel för Tösen. Mitt humör var på botten efter 10 timmars sömn strödd över två dagar, kyla och värk i fötterna. Pappa fick komma till min undsättning och skritta Tösen!


Funderade på att ta en bild på en Sickan med lugnande, öronmössa och