Matilda Johansson

Dagen i ära (eller gårdagen som det är nu) kan jag ju också passa på att skriva lite kort om min kära pappa.

Så fort pappa träffade mamma kastades han in i hästvärlden. Jag har fått höra talas om ritter på nordsvenskar som slutat i jordgubbsland, sparkar i ansiktet, avramlingar med hjärnskakningar (ett flertal), islandshästridning i Norge med MYCKET mera. Min pappa börjar snart leva upp till uttrycket "hästkarl" så mycket som han får vara med om. Totalt tror jag pappa har ridit i 35 (?) år nu, ungefär. Mamma har ridit ännu längre.

Nå, på senare år har det väl lugnat ned sig lite mer. Förutom hans avsittning härom månaden, med allvarlig hjärnskakning som följd (*host* Var hade pappa hjälmen måntro? *harkel*). Han har helt enkelt övergått till att gå under förkortningen KBB - Köra, Bära, Betala. Riktig så illa är det inte, men det låter lite kul måste jag erkänna.

Förresten, när jag inte hör kallar mamma och pappa mig för Gestapo, jag kan inte förstå varför.

Med denna flummiga text (jag är hyfsat trött och skriver fel i varje mening) vill jag iallafall hedra min lilla pappa på hans dag. Jag vill tacka honom för att han kör och bär (betalning delar vi alla faktiskt på), för att han tar ut och fodrar på morgonen, för att han fixar i hagarna, för att han slavar i höbalen (där vi tar hö i påsar), för att han harvar ridbanan och för mycket annat bra som han också gör. 


Fint! Haha.

Jag är grymt glad över att ha så bra och omtänksamma föräldrar som jag har. Vad hade jag varit utan dem? Ingenting.