Matilda Johansson

När jag vaknade idag kände jag mig alla tiders, förutom lite hosta, träningsvärk i magen och lite allmänt knackig. "En riddag idag", tänkte jag optimistiskt. Pfft. Kunde jag glömma. Nu är nämligen halsontet här. Denna förkylningen går ju för sjutton i fel ordning? Först hosta och sedan ont i halsen doesn't make any sense!

Jag som hade planerat mig ett kort litet ridpass uppe i ridhuset. Är det för mycket begärt? Tydligen. Det enda positiva med detta är väl att man verkligen taggar till inför det kommande ridpasset.

Eftersom jag inte rider har jag heller inte så mycket att skriva om. Har ju knappt träffat hästarna på flera dagar på grund av den här skiten. Idag såg de ut som "Vem sjutton är den där muppen?" när jag släppte ut dem och fodrade dem. 

Well, nu ska jag faktiskt masa mig ut med Ciri och trotsa denna jäkla förkylningen, sedan ska jag och pappa fixa lite med broddar på hästar osv. Jag funderar faktiskt på att brodda dem och låta broddarna sitta? Är det helt åt skogen att göra så? Våra hästar är inte så krigslystna av sig. Runt maten kan det så klart bli lite skiv, men det brukar inte vara bakhovar inblandade i det hela. Jag vet faktiskt inte... Jag minns att vi har haft broddar på vissa år och det har aldrig hänt ngt förutom någon liten rispa som har skett i boxen under den tiden vi bara hade Mimosa och hon gick själv i hagen.

Någon som har något tips på detta? Hålla på att brodda i och ur och riskera det som hände nu sist, att Rubina saboterar broddhålen med att trampa sönder gängtappen, eller låtar broddarna sitta på och riskera småsår efter broddarna?