Ett tag sedan, jobb och liv tar tid!
Ja, det var ett tag sedan jag skrev nu. Haft mycket jobb på schemat, och sen ska man ju hinna med något annat slags liv emellan jobb och hästar också. Men nu känner att jag lika gärna kan berätta vad vi pysslar med för hemlisar här hemma.
Rubina var nere i Falkenberg på Ågårds Hingststation under en vecka i maj, för inseminering av hingsten Highcruiser 1135. Hon har haft föl innan så vi (eller iallafall jag) tänkte att det lär ju inte bli några problem att få henne dräktig. 3 veckor senare åker vi ned igen för att kolla dräktighet (det var under dessa tre veckor stenkastnings-incidenten i hagen skedde) och veterinären kunde oturligt nog inte hitta något. Det var bara att åka hem igen och vänta på nästa brunst. En vecka efter detta körde vi återigen ned henne för seminering, hon är fortfarande inte brunstig och vi väljer att spruta igång henne.
Att hon inte var brunstig kan med ganska stor sannolikhet bero på att hon kastat fostret, då det kan ta ett tag för dem att bli brunstiga igen om detta sker.
Vi vet inte säkert vad den troliga kastning berott på. Det kan ha varit stress (ungjäklarna i hagen) men det kan också ha varit något fel eller att det helt enkelt var för tidigt att inseminera första gången. Hon hade inte fällt klart helt och hållet och gräset hade inte börjat växa ännu. Man vet aldrig.
Nu hoppas vi dock på att få hämta hem en inseminerad och dräktig Rubina på fredag. Om hon är dräktig får vi dock inte veta förrän om ytterligare tre veckor. Suck. Fram till dess ska hon få lite semester, bara lite jogging och skogsturer och ingen Sten-träning.
Highcruiser 1135.
Bina och pappa. De hade inget fotogeniskt sammarbete denna dagen,
antingen hade Bina öronen bakåt eller så blundade pappa...
Angående Tösen så går hon fortfarande på lågvarv och pensionärar sig. Skrittas ut då och då och går i hagen resten av tiden. Hon ser ut att trivas ganska bra med det och verkar harmonisk och glad!
Sickan red jag för första gången på några veckor igår. Hon har haft lite semester nu under den sista fällningen och jag tyckte att hon kunde få låta alla intryck sjunka in lite. Men igår blev det som sagt nya tag igen.
Vi vet inte säkert vad den troliga kastning berott på. Det kan ha varit stress (ungjäklarna i hagen) men det kan också ha varit något fel eller att det helt enkelt var för tidigt att inseminera första gången. Hon hade inte fällt klart helt och hållet och gräset hade inte börjat växa ännu. Man vet aldrig.
Nu hoppas vi dock på att få hämta hem en inseminerad och dräktig Rubina på fredag. Om hon är dräktig får vi dock inte veta förrän om ytterligare tre veckor. Suck. Fram till dess ska hon få lite semester, bara lite jogging och skogsturer och ingen Sten-träning.
Highcruiser 1135.
Bina och pappa. De hade inget fotogeniskt sammarbete denna dagen,
antingen hade Bina öronen bakåt eller så blundade pappa...
Angående Tösen så går hon fortfarande på lågvarv och pensionärar sig. Skrittas ut då och då och går i hagen resten av tiden. Hon ser ut att trivas ganska bra med det och verkar harmonisk och glad!
Sickan red jag för första gången på några veckor igår. Hon har haft lite semester nu under den sista fällningen och jag tyckte att hon kunde få låta alla intryck sjunka in lite. Men igår blev det som sagt nya tag igen.
Vi började som vanligt med longering på ridbanan och hon skötte sig exemplariskt. Någon liten brall, men det får man pyssla med när man är 3 år. Märkte även att hon var mer lyhörd och lyssnade mer på mig när jag ville att hon skulle svänga. Fick även chansen att se hennes kropp i rörelse utan ett ton björnpäls och det var en ren fröjd för ögat! Hon har rundat till sig rejält och korset är inte längre toppigt. Känns bra att hon iallafall är lite rejäl i kroppen om hon nu ska envisas med att vara så liten i mankhöjden.
Efter longeringen var det dags att sitta upp. Allt gick som vanligt bra och hon var lugn men lyhörd, gick fram för hjälper och stannade för de samma. Förutom i galoppen så klart... Där har vi inte riktigt kommit överens ännu även om det går bättre och bättre. Med hjälp av skänkel, sits, ett spö liggandes på ljumsken, mina smackningar och pappas smackningar så blev det galopp i vänster varv! Att hon sedan sprang rätt in i staketet i full kareta var en annan sak. Sickan har nämligen inte förstått det här med styrning ännu, men jaja, vi gör framsteg. Hon själv nuddade aldrig staketet, så någon koll har hon ju iallafall. Mitt ben däremot, det nuddade med god marginal staketet. Har ett fint minne i form av bortskavd hud, svullnad och blåmärke från det hela.
För att se något positivt i det hela så blev hon rädd när detta hände, men hennes reaktion var endast att hoppa ett skutt åt sidan för att sedan stanna och vänta. Det är denna egenskapen jag fullkomligt älskar med denna lilla pärlan. Det verkar som om hon tänker efter! Många hästar (t.ex. Rubina..) blir rädda "för säkerhets skull" för saker de egentligen inte borde vara rädda för. Sickan däremot, kollar in läget, undersöker om det är något som är värt att bli rädd för och är det inte det, ja, då är hon lika cool som vanligt. Jag har ännu inte varit med om vad som händer när hon faktiskt blir rädd, men det kommer väl någon gång det med...
Puh. Blev en ganska lång sammanfattning av föregående månad. Ska försöka bättra mig med uppdateringen.
Efter longeringen var det dags att sitta upp. Allt gick som vanligt bra och hon var lugn men lyhörd, gick fram för hjälper och stannade för de samma. Förutom i galoppen så klart... Där har vi inte riktigt kommit överens ännu även om det går bättre och bättre. Med hjälp av skänkel, sits, ett spö liggandes på ljumsken, mina smackningar och pappas smackningar så blev det galopp i vänster varv! Att hon sedan sprang rätt in i staketet i full kareta var en annan sak. Sickan har nämligen inte förstått det här med styrning ännu, men jaja, vi gör framsteg. Hon själv nuddade aldrig staketet, så någon koll har hon ju iallafall. Mitt ben däremot, det nuddade med god marginal staketet. Har ett fint minne i form av bortskavd hud, svullnad och blåmärke från det hela.
För att se något positivt i det hela så blev hon rädd när detta hände, men hennes reaktion var endast att hoppa ett skutt åt sidan för att sedan stanna och vänta. Det är denna egenskapen jag fullkomligt älskar med denna lilla pärlan. Det verkar som om hon tänker efter! Många hästar (t.ex. Rubina..) blir rädda "för säkerhets skull" för saker de egentligen inte borde vara rädda för. Sickan däremot, kollar in läget, undersöker om det är något som är värt att bli rädd för och är det inte det, ja, då är hon lika cool som vanligt. Jag har ännu inte varit med om vad som händer när hon faktiskt blir rädd, men det kommer väl någon gång det med...
Puh. Blev en ganska lång sammanfattning av föregående månad. Ska försöka bättra mig med uppdateringen.
Kommentarer
Postat av: STOCKHOLMSJENNA - Livet som ryttare i storstan
Hoppas det tagit sig då.
En häst i vårt stall vart också inseminerad. Hingsten är Sandro Boy. Vi hade riktigt tur att det tog sig första gången då hästen tidgare inte visat brunst någongång, har ej haft föl och hon är 14 år gammal. Konstaterades för någon vecka sedan att hon är dräktig. Nu ska vi tillbaka på kontroll nästa vecka för att se att allt står rätt till. Man får hoppas!
Trackback
